Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han blifvit på de år, han varit borta. Ja, kära Karl,
det var bra sorgliga förhållanden att komma hem till,
du. Men det var nog, som Fredholm alltid sa:
Thorell har geni, men han förstår inte lifvet, sa Fredholm.
Karl.
Hade min far bara fått lefva ännu några år, skulle
han nog visat, att han förstod —
Fru Fredholm.
Ja, men det är som Fredholm alltid säger —
man ska ställa sig så, att man kann dö vad stund
som hälst, säger han. Ock jag tillstår, att det är bra
lugnt ^tt veta det, att om Gud skulle ta Fredholm i
denna stund — (Ser sig om.) Herre gud, när jag tänker
på alla de trefliga stunderna, man haft här i huset —
jag mins den där middagen senast i påskas —
Thorell satt som en guds ängel, så mild ock så konfys
i nya sammetskalotten — jag ser honom för mig,
när jag vill — ock där stod buffeten ock där pianot
— herre gud, det är riktigt rysligt upprörande, detta.
(Hon ock fru Thorell börja snyfta.) .
Paula.
Snälla tant, skaka inte upp mamma så!
Fru Fredholm.
Det har du rätt i, söta barn. Vad var det nu
jag skulle säga? Jo, Ada lilla, har du något, som
kunde passa för mig att köpa, ville jag så gärna stå
till tjänst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
