Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALICE (lutar sig öfver Karl).
Det hade Ernst rätt i, du. Jag är ingen för dig
— därför att jag är du ock du är jag.
KARL (omfamnar henne.)
Är det inte underbart att nu stå vid målet, du?
Alice.
Jo — så underligt — ock på samma gång blir
det nästan tomt att vara färdiga.
Karl.
Å — jag har fullt med arbeten i tankarna — det
ska nog räcka hela mitt lif.
Alice.
Men ingenting annat blir som detta — vårt
älsklingsbarn, som fört oss tillsammans — ock som vi lidit
så mycket för. Nu förtjänar du så mycket på detta,
att vi inte mer får några svårigheter i ekonomiskt
afseende ! Ock tänk — det tycker jag nästan är tråkigt.
Jag önskar vi alltid kunde bo kvar i vårt lilla
gafvel-rum — jag tror inte, det fins något rum i värden,
som rymt en större lycka. (De omfamna varandra.)
Karl.
Jag kann ändå inte låta bli att glädja mig åt att
du inte längre ska behöfva försaka så mycket — att
du ska återfå lite af din naturliga omgifning i yttre
afseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
