Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kampen för lyckan. Hur det kunde varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl.
Nej, inte det — men (Ser ned pä arbetet.) — vill
du inte kanske träffa Hjalmar?
Alice.
Vad är detta, Karl? Du sårar mig!
(Böjer sig öfver honom.)
KARL (skjuter henne bort).
Ja — jag vet, jag sårar dig — jag kann inte jälpa
det — jag är så öfverretad — så nervös — så
öfver-ansträngd. Men du får också medge att det är
bittert — att stå vid målet för en så mångårig
sträf-van — ock så känna, att i det afgörande ögonblicket
sviker mig den, som just framför alla —
(Afbry tes af sinnesrörelse,)
Alice.
Nej, Karl, hur kann du säga —
Karl.
Du har inte längre något inträsse för mitt arbete
— du tänker nu bara på folkets klagomål, ock i ditt
innersta järta står du på deras sida mot mig.
ALICE (kastar ar mar na om hans
hals).
Älskade! Vad ville jag inte ge för att kunna
vara med dig helt — men du uppgår så mycke i
det vetenskapliga inträsset, att du glömmer målet —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
