Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telser på bygdemål. Den gåvan är visserligen icke allom
given, det är endast några få, som fått den, men att höra
en sådan utkorad berättare på äkta oförfalskad öländska
draga sina historier är något dyrbart. Det är som att lyssna
till en bondspeleman, när han klämmer den hemmagjorda
felan under hakan och låter stråken leka på strängarna.
Här är blott ett enda litet prov. Historien handlar om
OP Pell OP i Matkroken, känd i hela socknen för sin
snikenhet. Hans livs stora hobby var annars att ringa
kyrkklockorna, den största naturligtvis i första rummet. Även
om det var vid helgsmål, skrudade han sig då i sin
långskörtade svarta söndagsrock och stegade högtidligt upp till
templet som till gudstjänst. Den ordinarie kyrkoväktaren
tyckte naturligtvis icke illa om att få hjälp till ett arbete,
som krävde både kraft och påpasslighet. Och eftersom
OP Pell OP genom långvarig träning förvärvat sig en viss
vana och färdighet i konsten, åtnjöt han den ordinarie
ringarens fulla förtroende och släpptes utan vidare upp på
den ansvarsfulla posten. — Det bör förutskickas, att
klockorna i tornet försattes i svängning, icke genom
draglinor underifrån, utan medels trampning. D. v. s. ringaren
praktiserade sig upp till en plats över klockan, som sattes
i gång genom att kraftigt trampa ned en på densamma
ovantill anbragt tvärslå. Ringaren själv hade därunder att
stadigt hålla sig fast med händerna i ett för ändamålet
apterat räcke. — En lördagskväll hade OP PelP OP som
vanligt vandrat till kyrkan, klivit upp i tornet, öppnat
luckorna i lanterninen och intagit sin plats ovanför klockan
för att sätta den i gång just som solen gick ned.
Ogonblicket kom och ringaren trampade för fullt. Han
arbetade så att svetten rann, men det var som om klockan blivit
förgjord. Aldrig i sitt liv hade han känt den så tung. Hur
han än ”schirked” me” bääg” ben å stöned” som e’ bälg, va
han iint” gu te å få opp storklocka” sjalv.” Han spände
88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
