- Project Runeberg -  En bok om Öland /
103

(1946) Author: Carl Areskog
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dock det kunde vara hälsosamt att ärligt försöka ett kast
med de svindlande siffrorna, om icke för annat så för att
få en aning om innebörden av det omätbara, det absoluta
varat, där allt räknande måste upphöra! O, evighet!
Men tillbaka till folianten, som ligger lyftad upp i solen
ur det mörka djup, där den blev till! Nog kan man komma
åt den ovanifrån. Sedan sekler ha människorna sålunda
ute på vidderna brutit sig ned i berggrunden. De ha kastat
undan den lösare stenen och arbetat sig ned några meter
till fastare och mäktigare lager utan att tränga ned till
något vidare djup, och så gått fram undan för undan
alltjämt fyllande tomrummet bakom sig med vrakbitar.
Spår efter brytning enligt denna metod synas mångenstädes
på Ölands inland, på alvarmarkerna vid Greby, Wij,
Persnäs, Högsrum o. s. v. Där ser man stora tröstlösa högar av
stycken, som blivit över efter stenbrytningen. Den forna
betesmarken, som dock gav en visserligen knapp, men
ingalunda kraftlös näring åt fåren och de små ölandshästarna,
ödelades fullständigt genom exploateringen och ligger där
nu som ett värdelöst impediment, åtminstone intill dess
industrien möjligen en dag plockar upp smulorna och
förvandlar dem till nyttigheter, kalk, cement o. d. —
Ojämförligt bättre blev resultatet, där man angrep
kalkstensklippan från kanten, från foliantens snittsida alltså, såsom
merendels i det egentliga stendistriktet på norra Öland, där
landborgen stupar lodrätt i havet. — Låt oss stiga ned i ett
sådant stenbrott, där brytningen pågått sedan en tid, och
där man följaktligen framför sina ögon har en klar och
tydlig profil av lagerföljden. Där ser man från ovan ända
ned till ett djup av omkring 8 meter — någon gång ännu
mera — lagren, foliantens mäktiga blad, skenbart skilda,
men i verkligheten väl sammanklistrade med ett kittämne,
genom vilket grundvattnet ständigt sipprar fram och
avrinner utefter sidorna. De olika lagren, som av
yrkeskun
103

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acoland/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free