Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ur gömmorna lyckats dråga fram nya rika texter, om man
också ännu så länge icke förmått slutgiltigt tolka dem, utan
tillsvidare fått nöja sig med, så att säga, en registrering av
textmaterialet.
1741—1941! Vilket jättesteg framåt i vetande om
naturens undre värld, den en gång levande, men nu för alltid
avsomnade, betecknar icke i själva verket
sammanställningen av de båda årtalen! En forskningens guldålder utan
like ligger dem emellan, sommarmånaden 1741, då Linné
förunnades ”koxa in uti den hemliga rådskammaren” och
förvåna sig över Ölandsspikar eller Darter och samma
årsens tid två hundra år därefter. Och icke minst glädjande
är, att så många av Linnés folk fått vara med om
upptäckterna. Här stråla många svenskars namn med ofördunklad
glans, icke minst på det paleontologiska forskningsfältet.
Linnés två fossil från 1741 ha under tiden enbart för
Ölands vidkommande ökats med z100-talet olika arter, och
väl att märka, endast inom det begränsade område,
varmed vi nu sysselsätta oss, ortocerkalken, klippkalotten, som
i varje fall måste betraktas såsom den relativt
fossilfattigaste. Men denna översta del har, såsom förut nämnts, ett
postament. Den vilar på en hel serie av andra mäktiga
lager, som tillhöra betydligt äldre epoker. Närmast under
kommer den svarta Alunskiffern och därunder i följd den
blåaktiga skifferliknande Tessinisandstenen, den grågröna
Ölandsskiffern och sist den s. k. Underkambriska
sandstenen, oftast vit, men stundom svartmarmorerad eller rent
svart. I alla dessa avlagringar förekomma massor av fossil,
vida ymnigare än i ortocerkalken och ofta till skapnaden
erinrande om densammas. Men här är det också slut med
klippans urkunder, åtminstone sådana av marina
organismer. Urberget tar vid, och i urberget söker man fåfängt
efter fossil. Det har ju också kommit till på ett annat sätt,
somliga mena ett våldsamt, såsom genom eld.
108
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
