Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin plats, är prästgården med ytterst få undantag hennes
närmaste granne, lokalt så nära understundom att kyrkans
gård och prästens ha mur gemensamt. Kyrkan och
prästgården höra ju för övrigt tillsamman, om också icke alltid
lokalt. De tu äro ett. Ett omaka äktenskap i det stycket
är en olycka för båda parter. — Varhelst man alltså ser ett
kyrktorn höja sig mot himlen, kan man genast ana, att en
prästgård finns i närheten, såvida det icke är kyrkan i en
annexa, som numera sällan har egen präst, utan måste dela
sådan med moderförsamlingen. Skulle man emellertid med
användandet av detta enkla orienteringsschema stå tvekande
inför bebyggelsen i kyrkbyn, om vilken som är vilken, så
bör man lägga på minnet, att över prästgården i regel vilar
något särskilt som de andra husen icke ha, en viss stil som
visserligen kan variera, och en patina som den icke fick
igår. I allmänhet är prästens gård frikostigt tilltagen med
mangårdsbyggnad av trä och flygelbyggnader av rappad
kalksten samt en stor, stor trädgård, oftast välvårdad, med
många fruktträd. Icke dess mindre har det hänt, att en
öländsk prästgård blivit tagen för gästgivargården. En
främling kom en gång cyklande längs östra landsvägen.
Det var en varm, solig sommardag och han tyckte sig
behöva få något till livs. Plötsligt ser han intill vägen en
vacker grind och innanför den en flisgård med gamla
ärevördiga träd samt en pampig rödmålad
tvåvåningsbyggnad. Han sitter av och vänder sig till en av husets döttrar
som i samma ögonblick vandrar över gården, med
förfrågan, om det vore möjligt att få litet kaffe och ett par
smörgåsar. Jo, det ginge visst för sig. Han anmodas
vänligt att slå sig ned på verandan. Förtäringen kommer och
inmundigas, och resenären frågar vad han är skyldig.
— ”Ingenting.”
Han gör stora oförstående ögon. — — —
— ”Jo-ol”
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
