Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blommorna vissnat. I deras ställe komma nämligen
cinnoberröda bär, stora som vinbärsbuskens och elegant ordnade
i flera våningar. Over bärens röda druvklase höjer sig ett
knippe blad, som likt bedjande händer sträcker sig mot
himlen. De täcka bladen erinra om medelhavsländernas
lager, trädet som var helgat åt Apollo och varuti Dafne,
flodgudens dotter och Apollos första kärlek, tagit gestalt.
När därför vår egen Linné gick omkring i sitt rike och gav
sina älsklingar namn, slog honom likheten. Vår nordiska
Tibast eller Tirsbast blev för honom ett stycke hellensk
mytologi, .och med den fullmakt, som vart honom i detta
ärende given, överflyttade han gudinnans namn på den
lilla busken (Daphne Mezéreum).
Det dröjer icke länge, förrän på sidlänt för vårsolen
utsatt terräng en ännu soligare blomma än Tussilago visar sig
i tätare bestånd, Svalörten (Ficaria). Vår flora äger få
representanter som kunna reflektera solen så intensivt som
denna. Det är som om blombladen blivit försedda med en
för ändamålet särskilt utexperimenterad beläggning. Sigrid
Undset har någonstädes omtalat, att örten nästan är
kosmopolit, men att den icke blott finns så gott som överallt, utan
att den, varhelst den förekommer, bär samma namn,
nämligen Svalört, eftersom ”den går i blom i alla land, när
svalorna vakna ur vinterdvalan”. — Förr i världen hände
det, att efter ett nattligt våldsamt oväder, då slagregnet
piskat sönder marken, någon på morgonen kom in och
hemlighetsfullt viskade, att det ”regnat himmelsvete”, medan
folket sov. Och se, när man kom ut, fanns det verkligen
syn för sägen. Den svarta av slagregnet söndertrasade
jorden var liksom översållad med vitgula korn, som till
storlek och form liknade vete. Men det var naturligtvis icke
vete, det var Svalörtens rotknölsknippen — de s. k.
bulbillerna — som blottats och spritts omkring av ovädret. —
Måhända detta var anledningen till, att våra fäder under
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
