Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 CLAES ANNERSTEDT
sig hafva med dess uppdrag anskaffat, gick honom så
till sinnes, att han för många år alldeles uteblef från
dess sammanträden. Och den brist på beröring med
universitetets angelägenheter, som häraf blef en följd,
kunde hafva svåra olägenheter med sig, såsom nu fallet
blef iden ryktbara OCurionska processen, som för en
lång tid upprörde universitetet i dess innersta djup.
Denna isin uppkomst rätt enkla tvist begynte
med, att universitetet, på kanslerns egen bestämda
anhållan, anhängiggjorde rättegång inför konsistoriet mot
sin slarfvige boktryckare Henrik Curio med anledning
af det underhaltiga sätt hvarpå han skötte tryckeriet.
Rudbeck, som betraktade Curio som medlem af sin familj,
sedan hans farbroders dotter Disa blifvit dennes hustru
och i öfrigt tyckes varit personligen fäst vid den
ingalunda olärde mannen, tog i början denna affär lugnt,
vare sig han var så fördjupad i sin kära Atlantica, att
han ej märkte, hvilken storm drog upp, eller han trodde,
att saken skulle aflöpa lindrigt och sannolikt sluta med
en förbättring af Curios något klena lönevillkor. Men
när han försporde, att det skulle gälla Curios existens,
blef han eld och lågor, han ansåg sig hafva i tiden på
konsistoriets önskan öfvertalat Curio att flytta hit, han
ansåg saken vara orättvis och insåg, att om det gick
illa, skulle han troligen själf få underhålla mannen. Han
rörde nu upp himmel och jord, men förgäfves, ty Curio
blef i jan. 1675 afsatt från sin plats. I sin förbittring
ryggade Rudbeck ej för något steg, som kunde tvinga
konsistoriet att kapitulera. Han sökte nu ställa så till, att
det blef en tvekamp mellan det föga populära
universitetet och den ryktbare Olof Rudbeck. Den svage
kanslern, alldeles glömsk af, att det var just hans befallning,
som framkallat processen, ställde sig på Rudbecks sida
af fruktan för skandalen. Bägges förhoppning var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
