Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck den äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72CLAES ANNERSTEDT
mer än någon och kunde ej räkna på att se sitt verk
uppstiga igen ur askan, då han stod lifvets gräns så nära.
En sådan olycka skulle bragt mången till förtviflan och
förlamat all kraft. Han tog den som kristen och man
med de enkla orden : »Herren gaf, Herren tog, välsignadt
vare hans namn evinnerligen», och hans enda allt
behärskande tanke var, huru man skulle fortast lyfta
universitetet och samhället upp ur dess iråkade elände;
med samma spänstiga energi, som han visat i ungdomens
och styrkans dagar gick han här i spetsen. Han som i
lyckans dagar ofta hade af själfsvåld eller i vredesmod
hållit sig fjärran från konsistoriets sessioner och nu ej
längre hade någon skyldighet att bevista dem, infann
sig redan vid den första tre dagar efter olyckan, och af
de tjugu sammanträden som höllos intill den 12
september, då han nedlades på sin sista sjukbädd, deltog han
1 sexton. Och hans verksamhet var ej ringa. Redan vid
andra sammanträdet den 23 maj åtog han sig att
uppgöra ett förslag till den afbrända stadens reglering och
redan i nästa sammanträde den 2 juni kunde han
framlägga det färdigt. För botaniska trädgården som lidit
- betydligt uppgjorde han kostnadsförslag till reparation
och upplånade därtill medel mot pant af sitt eget
stenhus m. m. Men midt i det rastlösa arbetet insjuknade
han plötsligen den 12 september, och redan fem dagar
därefter slocknade stilla detta stora verksamma lif.
Det är ett egendomligt öde som länge hvilat öfver
Olof Rudbeck den äldres stolta minne. Af sin samtid
ärades han som ett vetenskapens ljus, men detta
ingalunda för hvad som utgjorde hans verkliga storhet, utan
hufvudsakligen för den gigantiska Atlantican. Därefter
har hans minne länge fått oförtjänt lida af den stränga,
men rättvisa dom som fällts öfver detta förfelade
jätteverk, och först sent har man börjat få ögonen öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
