Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sökte sörja för utnämnande af dugliga personer till
borgmästare och tillvällade sig småningom tillsättningen af detta
ämbete. Man sökte äfven att genom inrättande af städernas
Aldste skapa en kommunalrepresentation och åter kalla
själfstyrelsen till lif.
Den svenska allmogen, som under Kalmarunionens
första skede sett sin frihet allvarsamt hotad, men ock sett
faran aflägsnad genom Engelbrekts resning, slöt sig sedan
instinktmässigt till en hvar som bekämpade union och
magnatvälde. Därför gick den äfven att vid Gustaf Vasas
sida rädda fosterlandet och återställa det nationella
konungadömet. Men härmed var äfven den gamla bonde- och
landskapsförfattningens tid ute, och försöken att häfda dess
rätt, men framför allt dess själfsvåld gent emot den moderna
staten, till hvilken kung Gösta lagt grundvalarne, kväfdes
i bonderesningarnes blod. Stycke för stycke måste bondens
gamla själfständighet vika tillbaka för den nya fortgående
statsutvecklingen, och de kungliga fogdarnes myndighet
inkräktade småningom på allmogens rätt och frihet. Vida
större var dock den fara, som hotade bonden från adelns
växande privilegier, vidgade makt och förändrade uppfattning
af bondens plats i samhället. Redan själfva bondekonungen
Karl IX, som dock till stor del just med Sveriges allmoge
räddat rikets själfständighet, hade svårt att värja bönderna
för otrogna fogdars godtycke och adelns öfvervåld. Dessa
kungliga fogdar voro länge verkliga små tyranner, hälst i
de aflägsnare landsorterna och naturligtvis framför allt i
Finland. År 1607 skref Karl till ståthållarne i Åbo, att
de skulle ställa fogdar och skrifvare till rätta samt sända
dem hvar i sitt bastrep öfver till Stockholm. “Och hvar
I icke“, tillägger den förtörnade konungen, “tagen bättre
uti härefter med skarpa och hårda händer och låten straffa
och hänga upp sådana bofvar, då vele vi så låta hämta
både Eder och dem hit, att I skolen minnas, att I hafven
varit här.“ Gustaf Adolf fick göra samma erfarenhet, och
äfven han måste hota fogdar att sätta dem i tornet, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
