Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två dylika mötas, och i mera oländig mark utgjorde stenar
och stubbar vanliga hinder. I själfva hufvudstadens närhet
var det ej stort bättre, att döma af den klagan Karl IX:s
gemål förde öfver den “slemma vägen“ mellan Botkyrka
och Stockholm. Och Gustaf Adolf yttrade om vägarne, att
de voro så trånga och steniga, att de snarare förtjänte
kallas gångstigar än allmänna vägar. Det är ock han som
har äran af att först med kraft och i större skala hafva
arbetat på att utveckla vägväsendet. På hans befallning
anlades 10 alnar breda vägar (däraf namnet kungsvägar)
från bergslagerna till Västerås, Stockholm och Gefle, från
hufvudstaden genom Östergötland öfver Holaveden till
Jönköping, från denna stad till Västervik och Växjö, från
Linköping till Vimmerby m. m. Verket fortsattes energiskt af
förmyndarregeringen. Från bergslagerna i Västmanland och
Vermland drogos vägar till de stora sjöarne, Hjälmaren och
Vänern, för att lätta den betydande järnexporten; Smålandsvägen
fortsattes till Kalmar, och viktigast af allt var, att
den stora norra strandvägen framdrogs ända till Piteå.
Följden blef ett för sin tid verkligen storartadt nät af
riktiga landsvägar, som visserligen i våra ögon skulle varit
alltför backiga, men dock i det hela godt täflade med de bästa
då för tiden i främmande länder. Och långs dessa vägar
skapade förmyndarregeringen för sin tid utmärkta
postförbindelser. År 1636 upprättades linjer till Göteborg och
Skåne; 1643 var norra linjen utsträckt till Piteå, och
några år senare gick den rundt Bottniska och Finska
vikarne öfver Viborg till Reval och Riga.
Att dock resor i alla fall ej ansågos för en bekvämlig
förströelse, utan för företag fulla af besvärligheter och
faror, synes däraf, att engelska sändebudet Whitelocke, på
samma gång han högt vitsordar våra vägars art i jämförelse
med andra länders, dock säger, att han måste prisa
det glada mod, hvarmed hans följe burit alla vedervärdigheter
på färden mellan Göteborg och Stockholm, bestående
i usla nattkvarter, dålig kost, klena och tarfliga fordon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
