Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om samhällsklasser och lefnadssätt under förra hälften af 1600-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bredare grundval. Dittills hade kunskapsförrådet hos
flertalet af det lägre prästerskapet icke varit mycket mera än
hvad de kunnat vid domkyrkoskolorna förvärfva; det högre
åter hade alltid studerat vid universitetet och ofta gjort
längre utrikes resor. En stor förändring inträder häri under
tidehvarfvets gång, och man torde kunna påstå, att vid dess
slut stod prästerskapet, hvad bokliga kunskaper angick, i
genomsnitt lika högt, om ej högre än adeln. Härtill hade
universitetets nyssnämnda utveckling starkast bidragit, i det
landets präster i regel numera där gjort sina studier. De
som uppstego till högre värdigheter hade vanligen varit i
tillfälle att såsom lärare för unga ädlingar besöka främmande
universitet, och biskopsstolarne bekläddes ofta med
förutvarande medlemmar af den teologiska fakulteten. Vid
riksdagen spelar prästeståndet en alltmera betydande roll i
spetsen för ofrälset, och dess ledare vid 1650 års riksdag
visade sig i politisk bildning ej stå långt efter adelns
ypperste och kunde naturligen, hvad kunskapernas djup angår,
fullt uthärda täflan med sina motståndare. Att dock i de
djupa lederna ännu mycket fattades är naturligt. En liten,
stundom ganska svag aflöning och däraf alstrad torftighet i
lefnadssättet, som knappast höjde mången landtpräst i socialt
hänseende öfver socknebönderna, var ej ägnad att till dessa
platser draga personer med större bildning, och kampen för
det dagliga brödet har väl äfven bortnött mycket af den
lilla kunskap, som en gång funnits. De fattiga kaplanerna
i Växjö stift 1619 kunna ej hafva imponerat genom
bildning, då man hör biskopen därstädes förmana
kyrkoherdarne, att de icke få bruka kapellanerna i allehanda
arbeten som sina legodrängar, men på samma gång erinra de
senare, att de icke skulle anse sig för goda att se om
prästens legofolk, gå hans ärenden eller vittja hans
fiskedon. Något öfver en mansålder senare (1653) säger
Whitelocke, att han förnummit, att Sveriges landtpräster i
allmänhet icke voro mycket lärda eller begifna på studier
och att de använde samma predikningar år från år. Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
