Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som att ha bedragit tolf tusen människor. Att lägga
de allvarligt sjuke i sjuksalarna och sköta dem efter
alla vetenskapens regler, är också omöjligt, därför
att det nog finns regler, men ingen vetenskap, och
om man lämnar filosofien å sido och pedantiskt följer
reglerna som de andra läkarna, så behöfs härför
först och främst snygghet och god ventilation i
stället för snusk, ordentlig föda i stället för sur
kålsoppa och hederliga medhjälpare i stället för
tjufvar.
Och hvarför egentligen hindra människorna att
dö, då döden är hvars och ens normala och
lagenliga slut? Hvad har världen för godt af, att en
krämare eller ämbetsman lefver en fem, tio år till?
Och om man ser läkarkonstens mål i att lindra
lidanden, så gör man sig ofrivilligt frågan: hvarför
lindra dem? För det första sägs det, att lidanden
föra människan till fullkomligheten, och för det
andra, om mänskligheten verkligen lär sig att lindra
sina lidanden med piller och droppar, så kastar hon
alldeles bort religionen och filosofien, i hvilka hon
hittills funnit icke endast skydd mot alla olyckor,
utan till och med lycka. Puschkin led före sin död
förfärliga plågor; den arme Heine låg några år
förlamad, — hvarför skulle då icke en vanlig simpel
Andrej Efimytsch eller Matrjona Savischna också
vara sjuk, — varelser, hvilkas lif är innehållslöst
och skulle vara alldeles tomt och liknande
amfibiernas, om icke lidandet vore?
Öfverväldigad af dylika tankar, förlorade Andrej
Efimytsch modet och gick icke längre till sjukhuset
hvarje dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
