- Project Runeberg -  Tre berättelser /
78

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuksalen N:o 6 - 17

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var fortfarande öfvertygad om, att det mellan madam
Bjälofs hus och sjuksalen n:o 6 icke var ringaste
skillnad, utan att allt i denna världen var strunt
och fåfänglighet, men det oaktadt darrade han på
händerna, fötterna kändes iskalla och han plågades
af tanken, att Ivan Dmitritsch snart skulle stiga
upp och få se, att han var där. Han reste sig, gick
ett slag och satte sig igen.

Han hade suttit så en halftimme, en timme och
fann det olidligt tråkigt. Hur var det möjligt att
lefva här en dag, en vecka och till och med år
som dessa människor? Där satt han nu, steg upp
och gick och satte sig igen; han kunde också gå
och titta ut genom fönstret och åter promenera af
och an från det ena hörnet till det andra. Men
sedan? Sitta på det visst hela tiden som ett beläte
och fundera? Nej, det kunde icke vara möjligt.

Andrej Efimytsch lade sig, men steg genast
upp igen, torkade med ärmen kallsvetten ur pannan
och kände, hur det luktade rökt fisk om hela ansiktet.
Han började åter gå.

"Det här är något missförstånd..." mumlade
han och fästade med armarna. "Det måste bli en
förklaring, här är ett missförstånd..."

I detsamma vaknade Ivan Dmitritsch. Han
satte sig upp, stödde ansiktet i händerna och
spottade. Sedan kastade han en sömnig blick på
doktorn och begrep tydligen i första ögonblicket ingenting.
Men snart kom det ett elakt och spefullt uttryck i
hans ansikte.

"Aha, ni har också blifvit insatt här, min dufva
lilla!" utbrast han i hes, sömnig ton och knep ihop
ena ogat. "Det gläder mig! Förr har ni sugit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free