Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anhängare, så är ni tvungen att vara med om
slåttern."
Ljubotschka höjde lien, men brast på nytt i
skratt, och som skrattandet förtog henne all styrka,
släppte hon lien strax igen. Hon både skämdes för
och tyckte om, att man bemötte henne som
fullvuxen. Utan att hvarken skratta eller rodna, tog
Nata lien med lugn och allvarsam min, svängde
den och trasslade in den i gräset. Lika lugn och
allvarsam som systern, tog därpå Vata lien och slog
till med den, så att den fastnade i marken. Efter
att ha utfört dessa bedrifter, togo de båda systrarna
hvarandra under armen och gingo stillatigande till
hallonlanden.
Peter Dmitritsch skrattade och var uppsluppen
som en pojke, och denna med det största godmod
parade barnsliga uppsluppenhet klädde honom vida
bättre än något annat. Olga Michajlovna tyckte om
honom sådan. Men hans pojaktighet varade vanligen
icke länge. Så äfven denna gång, — efter att ha
lekt med lien, fann han det af ett eller annat skäl
nödvändigt att ge sin lekfullhet en allvarlig
anstrykning.
"När jag slår, känner jag mig friskare och mera
normal, skall ni veta," sade han. "Om jag blefve
tvungen att lefva ett uteslutande andligt lif, skulle
jag bli tokig. Jag känner att jag inte är född till
kulturmänniska! Jag skulle slå, plöja, så, köra
hästarna..."
Och mellan Peter Dmitritsch och damerna
utspann sig ett långt samtal om kroppsarbetets
företräden, om kulturen, penningens vådor och den
personliga äganderätten. Under det Olga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
