- Project Runeberg -  Tre berättelser /
119

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 3

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

låtsade leta svampar i gräset eller läsa etiketterna
på korgarna, — det var de, som icke lyckats komma
åt några glas. "Har ni druckit te?" frågade Olga
Michajlovna, och den tillfrågade bad, att hon icke
skulle göra sig besvär, och sade: "Jag väntar så
gärna," fastän det var bekvämare för värdinnan, att
gästerna icke väntade, utan trängde sig fram.

Några voro så upptagna af att prata, att de
endast med största långsamhet sörplade i sig teet
och behöllo glasen en halftimme, andra åter, i
synnerhet de som druckit mycket vid middagen, gingo
icke ifrån bordet, utan tömde glas på glas, så att
Olga Michajlovna knappt hann med att fylla dem.
En ung lustigkurre drack te på bit och upprepade
oupphörligt: "Sådant här värmer en stackars syndare
ända in i själen," och bad om och om igen med en
djup suck: "Törs jag be att få en liten tår till!"
Han drack kolossalt, bet af sockret så att det
knastrade och trodde, att allt detta var mycket
lustigt och originelt, och att han på ett slående sätt
härmade tarfligt folk. Ingen begrep, att alla dessa
småsaker plågade värdinnan, och det var också svårt
att begripa det, ty Olga Michajlovna smålog
älskvärdt hela tiden och pratade strunt.

Men hon kände sig illa till mods... Hon
förargade sig öfver trängseln, skrattsalvorna, de
oupphörliga frågorna, den unge lustigkurren, de hufvudyra
betjänterna, barnen, som kretsade kring bordet; det
förargade henne, att Vata var lik Nata och Kolja
lik Mitja, och att hon icke kunde komma ihåg, hvem
af dem som druckit te och hvem icke. Hon kände,
att hennes konstlade, älskvärda småleende började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free