Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Hvad är det för hästar ni har?" frågade Peter
Dmitritsch.
"Vi köpte dem i våras hos Chajdorof," svarade
kusken.
"Präktiga bruntar..."
Och Peter Dmitritsch klappade sidohästen på
länden.
"Seså, kör! Lycklig resa!"
Slutligen hade den sista gästen farit. Den röda
ljuskretsen på vägen började flytta på sig, blef
trängre och slocknade — det var Vasili, som bar
bort lyktan från trappan. Förr brukade Peter
Dmitritsch och Olga Michajlovna, när de följt sina gäster
ut, hoppa omkring i salen och klappa i händerna,
sjungande: "De ä’ borta! De ä’ borta! De ä’
borta!" Men nu var Olga Michajlovna icke i lynne
härtill. Hon gick in i sängkammaren, klädde af sig
och lade sig.
Hon tyckte, att hon genast borde somna och
sofva riktigt godt. Hon hade ondt i benen och
axlarna, hufvudet var tungt efter det myckna pratet
och hon kände samma obehag som förut i hela
kroppen. Hon drog täcket öfver hufvudet och låg
i tre minuter, tittade därefter fram på lampan
framför helgonbilden, lyssnade till tystnaden och
smålog.
"Så skönt..." mumlade hon och drog upp benen
som hon tyckte blifvit längre af, att hon gått så
mycket. "Sofva, sofva..."
Det ryckte i benen, hon låg illa och vände sig
om på andra sidan. En stor fluga surrade inne i
rummet och slog oroligt mot taket. Ute i salen
hördes Grigori och Vasili gå med försiktiga steg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
