Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Namnsdagsfesten - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ton, än i vredgad, men hon hörde knappast på
honom. Den hysteriska gråten omväxlade hos henne
med häftiga plågor, och hvarje nytt anfall var
starkare och långvarigare än de föregående. I början
höll hon andan och bet i kudden, när plågorna
kommo, men sedan uppgaf hon för hvar gång vilda,
sönderslitande skrik. Då hon ett tag varseblef
mannen bredvid sig, kom hon ihåg, att hon förolämpat
honom, och utan att veta, om det var den verklige
Peter Dmitritsch eller en feberfantasi, grep hon
med bägge händerna om hans hand och började
kyssa den.
"Du ljög, jag ljög..." började hon åter
urskulda sig. "Förstår du... Jag var så utpinad, så
utom mig..."
"Olga, vi äro inte ensamma!" sade Peter
Dmitritsch.
Olga Michajlovna lyfte på hufvudet och
varseblef Varvara, som låg på knä framför byrån och
drog ut nedersta lådan. De öfre lådorna voro redan
utdragna. Sedan det var gjordt, steg Varvara upp,
röd af ansträngningen, och beredde sig med
kallblodig, triumferande uppsyn att äfven öppna skåpet.
"Marja, jag kan inte!" hviskade hon. "Kom
och hjälp mig."
Tjänstflickan Marja höll på att gräfva med en
knif i ljusstaken, för att sätta i ett nytt ljus; hon
gick fram till Varvara och hjälpte henne att öppna
skåpet.
"Det får inte finnas någonting stängdt..."
hviskade Varvara. "Öppna den där korgen också,
mor lilla. Nådig herrn," vände hon sig till Peter
Dmitritsch, "nådig herrn borde skicka till fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
