Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde hvarken sitta eller stå stilla, utan gick och
gick, hvarvid jag endast valde de upplysta rummen
och höll mig i närheten af det, där Marja
Gerassimovna satt. Det var en känsla, starkt liknande den,
som jag en gång erfarit på Östersjön under en
storm, då alla fruktade, att fartyget, som hvarken
hade barlast eller fraktgods, skulle välta. Och denna
afton förstod jag också, att min oro icke härrörde
af missräkning, som jag förut trott, utan af något
annat, men af hvad, det kunde jag icke förstå, och
det retade mig ändå mera.
"Jag går till henne," beslöt jag. "En
förevändning kan man alltid hitta på. Jag säger, att
jag behöfde tala med Ivan Ivanytsch, det är hela
saken."
Jag gick långsamt utför trappan och genom den
mattbelagda tamburen och salen. Ivan Ivanytsch
satt på soffan i förmaket, drack te och mumlade
något efter vanligheten. Min hustru stod framför
honom, med händerna stödda mot en stolsrygg.
Hennes ansikte hade det blida och uppmärksamma
uttryck, hvarmed man lyssnar till dårar och
svagsinta, då man i deras osammanhängande ord och
mummel förutsätter en särskild dold mening. I
hennes min och hållning låg, tyckte jag, något
nunneaktigt, och hennes låga, halfmörka, öfverdrifvet
varma rum med de gammalmodiga möblerna, de i
sina burar sofvande fåglarna och geraniedoften
påminde mig om en abbedissas eller from gammal
generalskas bostad.
Jag trädde in i förmaket. Min hustru visade
hvarken förvåning eller bryderi, utan såg på mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
