Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag kom tillbabaka från vattentornet, såg
jag i dörren stationsinspektorn, på hvilken jag redan
två gånger klagat hos hans förmän. Med uppslagen
rockkrage och hukande ner sig för blåsten och snön,
gick han fram till mig, satte två fingrar upp till
mösskärmen och sade med en ansträngdt
vördnadsfull och fientlig min, att tåget var tjugu minuter
försenadt, samt frågade, om jag icke under tiden
önskade vänta i ett varmt rum.
"Tack," svarade jag, "men troligen reser jag
icke. Var god och låt säga till min kusk, att han
väntar. Jag skall tänka på saken."
Jag gick fram och tillbaka på perrongen och
tänkte: Skall jag resa eller icke? När tåget kom,
beslöt jag att icke resa. Hemma väntade mig min
hustrus hån och förakt, den dystra öfre våningen
och min plågsamma oro, men vid min ålder var
detta ändå lättare och liksom naturligare att bära,
än att resa två dygn med främmande människor till
Petersburg, där jag hvarje ögonblick skulle känna,
att mitt lif närmade sig sitt slut. Nej, bättre då
hemma, hur där än månde vara... Jag gick ut
från stationen. Men att komma tillbaka hem, där
alla voro så glada öfver min bortresa, vid dagsljus,
skämdes jag för. Återstoden af dagen, ända tills
det blef mörkt, kunde jag tillbringa hos någon af
grannarna. Men hos hvem? Till de ena stod jag
i spändt förhållande, med de andra var jag alldeles
obekant. Jag tänkte efter och kom ihåg Ivan
Ivanytsch.
"Vi fara till Bragin," sade jag åt min kusk, i
det jag satte mig i släden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
