Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
oupphörligt hviskningar och traskandet af nakna
fötter.
"Jag väntar doktorn hit till middagen," sade
Ivan Ivanytsch. "Han lofvade att punkligt infinna
sig. Ja. Han äter middag hos mig hvarje onsdag,
så vidt Gud förlänar honom hälsan." Han sträckte
sig fram mot mig och kysste mig på halsen. "Att
ni kom hit, far lille, visar, att ni icke är ond,"
mumlade han sömnigt. "Var icke ond, min dufva lilla.
Ja. Om man också har skäl att vredgas, bör man
icke göra det. Det är bara en sak jag ber Gud om
nu, innan jag dör, — att lefva i frid och endräkt
med alla. Ja."
"Förlåt, Ivan Ivanytsch, att jag lägger upp
fötterna på en stol," sade jag, hjälplöst småleende
och kännande mig så trött, att jag icke längre kunde
vara mig själf. Jag satte mig längre in i soffhörnet
och sträckte ut benen på en stol. Efter snön och
blåsten brände mitt ansikte och hela kroppen tycktes
insuga rumsvärmen, hvilket gjorde mig ändå mattare.
"Här är så trefligt hos er," fortsatte jag och knep
ihop ögonen af belåtenhet. "Så varmt och mjukt
och snyggt... Och gåspennor har ni också,"
skrattade jag med en blick på skrifbordet, "och
sanddosa... Allting är så trefligt."
"Hvad? Ja, ja... Just det, ja... Skrifbordet
och det där lilla mahogniskåpet gjordes åt min far
af Gljeb Butyga, snickare och lifegen hos general
Schukof... Ja... Han var en stor konstnär i sitt
fack och hade lärt sig allting själf. Han målade
helgonbilder och var landtmätare och sjöng med i
kyrkkoren... han kunde allt, med ett ord... Ja."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
