- Project Runeberg -  Tre berättelser /
204

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 6

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ivanytsch, "men ni har kanske lust att gå in i
divanrummet och hvila litet."

Jag svarade ja. I det halfmörka, starkt
uppeldade rummet, som kallades divanruummet, stodo
kring väggarna långa, breda hvilsoffor, tunga och
solida, snickaren Butygas verk; på dem lågo höga,
mjuka, hvita bäddar, troligen bäddade af gumman
med glasögonen. På en bädd, med ansiktet mot
väggen, utan rock och stöflar, låg redan Sobel och
sof; en annan väntade mig. Jag tog af mig rocken,
drog af stöflarna, och öfverväldigad af tröttheten,
kufvad af Butygas ande, som tycktes sväfva i det
tysta rummet, och af Sobels lätta, vänliga
snarkningar, lade jag mig undergifvet.

"Jag har blifvit tokig, och jag är en dålig,
onyttig människa," tänkte jag och borrade ner
ansiktet i den mjuka kudden, "men det skall jag icke
tala om för någon. Hvad gör det..."

Och genast började jag drömma om min hustru,
hennes rum, stationsinspektoren med den fientliga
uppsynen, snödrifvorna och en teatereldsvåda. Teatern
brinner inuti, och helt lugnt, som om ingenting varit
på färde, lyfter jag upp dem, som fallit omkull, och
förklarar för dem, hvar utgången är, samt går sedan
hem till mig, utan att oroa mig och undra, hvem
som är skuld till eldsvådan, — det är bäst så.

"I alla fall är det bra, att domaren frigifvit
dem igen," säger jag...

Jag vaknar vid ljudet af min röst, stirrar ett
ögonblick undrande på Sobels breda rygg, på hans
västspänne och tjocka hälar, lägger mig så ner och
somnar igen.

Då jag vaknade för andra gången, var det
redan mörkt. Sobel sof. Det var lugnt i min själ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free