- Project Runeberg -  Tre berättelser /
208

(1896) [MARC] Author: Anton Tjechov Translator: Walborg Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Min hustru - 7

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och under Sobels och hans Vaskas skadeglada
skratt ilade doktorns bruntar förbi oss. Min
Nikanor blef ond och höll in trespannet, men när
doktorns bjällror icke längre hördes, satte han
armbågarna i vädret, hojtade och liksom rasande flögo
mina hästar efter. Vi foro in i en by. Ljus
glimtade förbi, konturerna af några stugor skymtades
och någon ropade: "Hallå, edra satar!" Vi foro
framåt goda två verst, tror jag, utan att ännu se
något slut på bygatan. Då jag kommit i jämnbredd
med doktorn och vi åkte lugnare igen, bad han om
en tändsticka och sade:

"Tänk att skaffa mat åt hela den här gatan!
Och här finns fem sådana gator till, högtärade! Håll!
Håll!" skrek han. "Vik af in till krogen! Vi få
lof att värma oss litet och låta hästarna pusta."

Vi stannade vid krogen.

"I mitt distrikt finns mer än en sådan här usel
by," sade doktorn, i det han öppnade en tung dörr
med gnisslande gångjärn och sköt mig före sig.
"Om man midt på ljusa dagen tittar ut på en sådan
gata, ser man ingen ände på den, och så finns det
också gränder, så att man blir alldeles bortkommen.
Det är svårt att orientera sig och göra något."

Vi trädde in i ett "snyggt" rum, där det
luktade starkt af gammalt linne och där vid vårt
inträde en sömnig bonde i väst och skjortärmar spratt
upp från bänken. Sobel begärde öl och jag te.

"Det är svårt att göra något," sade Sobel. "Er
fru tror på möjligheten däraf, och jag böjer mig för
henne och högaktar henne, men själf tror jag icke,
eccelenza. Så länge vårt förhållande till folket bär
prägeln af den vanliga välgörenheten, såsom vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:08:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/actreber/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free