- Project Runeberg -  Upsala Universitets historia / Första delen. 1477-1654 /
v

(1877-1931) [MARC] Author: Claes Annerstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

FÖRORD.



Jag lemnar härmed i den svenska allmänhetens händer första
delen af Upsala universitets historia. Ingen kan bättre, än jag sjelf
i denna stund gör, märka de brister som häfta vid arbetet, och gerna
skulle jag sett denna uppgift lemnad i skickligare händer. Men då
ingen annan trädde fram, tvekade jag icke att lägga bördan på mina
skuldror. Huru medveten jag än var om min egen underlägsenhet
och uppgiftens storlek, måste jag mottaga det uppdrag, hvilket
universitetet sjelft anförtrodde mig. Ty det syntes vara en hederssak
att, när Upsala universitet firade sina fyrahundraåriga minnen, det
äfven lät inrista dessa på häfdernas blad och derigenom reste en
minnesvård öfver fädernas gerning. Det var sålunda en pligt, som
måste fyllas, men för dess bud eger ingen att rygga tillbaka. Och
ett är att öfvermodigt tilltro sig hvad som helst, ett annat att ödmjukt
och dock oförsagdt göra hvad som är en skyldighet. Jag torde kunna
göra anspråk på, att den, som sätter sig till doms öfver mitt arbete
och väger dess många brister med dess få förtjenster, icke förgäter
att fasthålla denna synpunkt. Det är möjligt, att jag icke eger att
som en mildrande omständighet åberopa den korta tid, som varit
mig tillmätt. Men om ett rent uppsåt, en allvarlig forskning och en
oaflåtlig ansträngning betyda något, så vågar jag låta dem tynga
i vågskålen. ’

Jag har velat bringa min alma mater en sonlig gärd af
tacksamhet och kärlek, ty jag har djupt känt, hvad jag är henne skyldig,
emedan hon hägnat och ledt min första vandring öfver vetandets
omätliga vidder. Det är denna känsla, som sporrat mig och hållit
mig uppe i ögonblick, då arbetet synts öfverstiga mina krafter. Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/acuuhi/1/0007.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free