Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Upsala möte. Universitetets återupprättande 1593. Underhandlingar med Sigismund 1593, 1594. Privilegie- och underhållsbrefven 1595. Den första lärareuppsättningen. Inre och yttre svårigheter 1596—1598. Första inagisterpromotionen 1600. Ombyten af lärarekrafterna. Ofullständighoten i den äldsta organisationen. Rubbningar i löneanslagen. Kommunitetets tillstånd. Underhandlingar med regeringen 1604 om universitetets upphjelpande. Rudbeckii och Lenæi uppträdande och verksamhet 1604. Aristotelismens och Ramismens kamp. Rudbecks konstitutioner af 1606. Universitetets svåra ställning 1605—1608, särskildt genom spänningen med Karl IX. Omsättningen bland lärarne. Messenii utnämning 1609, hans personlighet och lärareverksamhet. Sammanstötningen 1610 mellan honom och Rudbeckius. Raumauni utnämning 1610 till öfverste läsemästare. Fortfarande partiväsende. Tillståndet vid Karl IX:s död 1611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Vexlingen af lärarekrafter.
genom hvilket han inbjöd universitetets och stadens honoratiores till
promotionsakten. Denna försiggick i Collegii större auditorium, der
man samlades klockan 8 om morgonen. Först promoverades de 15
kandidaterna till baccalaurei’), dock med kransar af ruta i stället för
lager, som ej kunnat anskaffas, hvarpå Paulinus tolkade ceremoniens
betydelse. Derpå begärde han af ärkebiskopen såsom prokansler att
få promovera sju af samma baccalaurei till magistrar, bland hvilka
Ericus Thomæ Medolerus (som straxt derefter antogs som professor,
troligen i den lägre matematiken), innehade törsta hedei’srummet,
och Claudius Johannis Opsopæus, som några år senare var
tillförordnad professor i Hebreiska (1605—1608) det andra. Paulinus
framhöll derefter betydelsen af hvar och en af de symboliska handlingar,
som iakttogos, uppträdandet i katedern, böckernas öppnande och
igenslående samt hattens och ringens påsättande. Till sist gåfvo
magistrarne prof på sina snillegåfvor, hvarpå ultimus afslöt det bela med
bön och tacksägelse.
Några månader senare förflyttades Paulinus från asti-onomie
professuren till den efter Ericus Jacobi (nu domprost) lediga
poenitentiarii-platsen. Han invigde sitt tillträde den 23 Maj 1600 med den
föreläsning, som jag förut vidrört, om det teologiska studiets rätta
grundläggning. Han söker der uppvisa vigten för detta studium af en
vetenskaplig grundläggning och genomgår, för att bevisa sin sats, en
hvar af de olika vetenskaperna, grammatiken (språkstudiet), retoriken,
logiken, fysiken (naturläran), geometrin, aritmetiken, astronomin och
geografin, »nobilissima historiarum lumina» (historien sjelf nämnes ej,
den låg här som annorstädes i sin vagga ännu). Men då ban till
sist hunnit till etiken, utgjuter ban sin vredes skålar öfver densamma
för allt det onda, som Aristoteles och hans anhang i århundraden
gjort teologin genom anspråken pä att konstruera en sedolära medelst
rent filosofisk spekulation. Detta förklarar han vara orimligt och
gudlöst. Det fins ingen annan etik än (len kristna etiken, och här
förnekar ban samma forskningsfrihet, som ban nyss så vältaligt förordat.
Han var nu den förnämste af lärarne utan all jämförelse, ty de
öfriga hafva ej lemnat många spår efter sig. Af 1593 års män
återstod endast domprosten Jacobus Erici. Dekanatet eller tredje
teologiska professuren innehades af Johannes Olai Gevaliensis, som 1595 till
1596 ditflyttades från fysices professuren och afled 1598 2). Jag antager,
’) Det är sista gången denna filosofiska grail förekommer. Vid nästa
promotion år 1617 gradueras blott magistrar.
z) Se ofvan sid. 95 not. 3. Han dog 1598 enligt den gamla professorslängden,
som Lenæns påbörjat (se ofvan s. 94 not. 1); ban lefde (lock ännu d. 4 Juni 1598,
då ban qvitterar tionden af Börje och Näs (Kainmarark:t. Kamrer Sandbergs saml.
om läroverken, s. 171).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
