Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustavianska donationen 1624 och rubbningar i densamma. Ordnande af kommunitet och stipendier. Professurernas besättande. Frågan om utlänningars användning (Heiner, Simonius, Loccenius). Öfriga professorsutnämningar. Inskrifning af studenter 1615—1625. De nya privilegierna af 1625. Skyttes konstitutioner af 1625. De omarbetade konstitutionerna af 1626. Gustaf Oxenstjerna rector illustris 1626, 1627. Wallii tvister med de öfriga professorerna. Skyttes visitation 1627. Professorsutnämningar 1630 utan Skyttes hörande. Striden om poeseosprofessurens tillsättning 1630—1632. Konstitutionernas efterlefnad. Universitetets ekonomiska ställning 1626—1632. Vexlingar i lärarekrafter. Föreläsningar och disputationer. Öfversigt af läroämnena (teologi, juridik, medicin, matematik, filosofi, historia, de gamla språken, modersmålet). Censurens tillämpning. Adliga studerande. Framstående lärjungar. Promotioner. Studier. Besöken vid utländska universitet; omdömen om der vistande svenskar. Universitetets byggnader, bibliotek, arkiv och boktryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227 "Wallii tvister meil de öfriga professorerna.
professur i mekanik och optik, å hvilken han sedan fick fullmakt
som ordinarie professor d. 15 Januari 1G28.
Men den gamla oviljan fortfor, och, när Skytte 1627 visiterade
som kansler, fann han nödvändigt att gripa in i saken, så mycket
mer som der talades öfver allt derom ocli ryktet äfven hunnit
konungens öron. Wallius förklarade, att han för sin person gerna ville
lefva i enighet, men han kunde ej begripa, hvarför Lenæus alltid var
honom emot; denne hade till och med nekat honom att gå upp på
kommunitetet och sagt, att ban lade sin näsa i allting. Det kom
likväl i dagen, att Wallius gjorde anspråk på att der vara en slags
generalinspektör och att han ansåg sig som en sådan böra afgifva
enskilda redogörelser till konungen och rikskanslern, således på sidan
om den vanliga vägen. De andra ville ej tåla detta, och kanslern
gaf dem rätt, ban yttrade, att konungen ville, att här skulle vara en
status aristocratieus oeli att ingen egde någon superioritet öfver de
andra. Ej utan skäl riktade ban till de öfrige professorerna, som ej
rådt med Wallius, de skarpa orden: »viljen I vara sädana eländiga
stackare (vilia pecora), att I låten eder underkasta, så må i sjelfva
se eder om.» ’). Detta var dock ej den enda orsaken till missämjan.
En annan var den, att Wallius använde predikstolen för att angripa
sina motståndare, hvaraf skandalösa uppträden blifvit följden. Så
hade Wallius en gång, med anledning af att studenterna grasserade
i staden, i sin predikan farit ut mot ungdomens lärare, såsom derför
ansvarige. De andre togo illa vid sig -), ocli efter gudstjensten slut
gick Lenæus fram och förebrådde honom härför, hvarvid det kom till
en häftig ordvexling mellan dem begge. Hvarken rummets helgd
eller trängseln af de omgifvande professorerna ocli studenterna
erinrade dem om det anstötliga häri. Wallius försvarade sig nu med,
att han icke syftat blott på professorerna, och att för öfrigt det vore
hans skyldighet att straffa ej blott borgarne utan ock akademici.
Ärkebiskopen invände, att om alla skulle så »carpera» hvarandra,
så blefve deraf en stor oreda och förargelse; ban klagade, att dä
han för pesten höll sig inne i sitt hus, hade Wallius sagt från
predikstolen : »du må vara så lärd du vill, i kyrkan måste du likväl gå».
Han och de öfrige togo Lenæi parti, ehuru Wallius sökte utpeka den
siste ensamt såsom sin ovän. Saken slöts dermed, att på kanslerns
framställning de ingingo förlikning, ehuru Wallius ej gerna kunde
med belåtenhet höra följande Lenæi ord, då denne räckte fram sin
’) Detta berättas i protokollet för d. 8 October 1628; att det ej fick inflyta
i protokollet för d. 28 Maj 1627, då det yttrades, är ej så underligt.
J) Jag kan ej finna, att någon mer än den ofvannämde Moretus stått på
Wallii sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
