Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Gustavianska donationen 1624 och rubbningar i densamma. Ordnande af kommunitet och stipendier. Professurernas besättande. Frågan om utlänningars användning (Heiner, Simonius, Loccenius). Öfriga professorsutnämningar. Inskrifning af studenter 1615—1625. De nya privilegierna af 1625. Skyttes konstitutioner af 1625. De omarbetade konstitutionerna af 1626. Gustaf Oxenstjerna rector illustris 1626, 1627. Wallii tvister med de öfriga professorerna. Skyttes visitation 1627. Professorsutnämningar 1630 utan Skyttes hörande. Striden om poeseosprofessurens tillsättning 1630—1632. Konstitutionernas efterlefnad. Universitetets ekonomiska ställning 1626—1632. Vexlingar i lärarekrafter. Föreläsningar och disputationer. Öfversigt af läroämnena (teologi, juridik, medicin, matematik, filosofi, historia, de gamla språken, modersmålet). Censurens tillämpning. Adliga studerande. Framstående lärjungar. Promotioner. Studier. Besöken vid utländska universitet; omdömen om der vistande svenskar. Universitetets byggnader, bibliotek, arkiv och boktryckeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25a
Studentantal och adlige studerande.
onaturlig stegring, och derför sjunker siffran igen år 1626 till 202
ja nedgår 1630 ända till 104, för att dock åter stiga något igen.
Medeltalet inskrifna 1627—1632 är för år 162. Först med året 1633
möter oss en uppgift på antalet af närvarande studerande, i det
Wallius skrifver till Axel Oxenstjerna, att det närmar sig tusentalet’).
Denna höga siffra kan ej annat än förvåna, men den förklaras till
en del deraf, att det var tidens sed att föräldrar sände sina söner
vid helt unga, stundom späda år till universitetet, för att der under
enskilda lärares (stundom professorers) vård småningom beredas att
öfvergå till egentliga universitetsstudier. Med de förnäma slägterna^
söner är detta nästan alltid fallet’2) (ehuru man ej kan annat än
förvåna sig, att föräldrarne ville sända barnen från sig och lemna
dem i en bullrande universitetsstad), men det finnas äfven ej så tå
exempel på icke adliga ynglingar om hvilka detsamma gäller3).
Det är ett utmärkande och vackert drag hos vår adel under
detta tidehvarf, att den skattade bildningens värde så högt och
derför sände sina barn till universitetet. Karl IX och Gustaf Adolf
hade begge upprepade gånger inskärpt hos densamma, att mot en
ädlings stora rättigheter svarade lika många skyldigheter och främst
deribland den att tjena konungen och riket ej blott med svärdet utan
äfven i alla andra offentliga värf. Och tiden sjelf gaf betydelse och
styrka åt konungens bud. Den betydande ställning Sverige alltmera
intog bland Europas magter öppnade talrika tillfällen för den
svenske adelsmannen att stiga högt, derest ban egde erforderliga insigter
och skicklighet. Den riksförvaltning, som nu bildade sig och med
en förvånande hastighet utvecklades ät alla sidor, kräfde oupphörligt
nya personer; i rådkammaren, på stridsfältet och vid
underhandlingarne med främmande makter behöfdes män med verkliga kunskaper
och genom studier mognadt omdöme. Och dessa förhållanden åter-
’) Den 2 Juni 1633 (orig. i Riksarkivet, Acad. Upsal. VI).
2) Jag ilmnar härtill återkomma längre fram; ett exempel kan läsaren finna
i nästa not.
3) Album studiosorum angifver aldrig födelseår, men somliga rektorer hafva
varit nog ordentliga att anteckna non juravit, för att så angifva hvilka som varit
minderåriga. Så har Raicus (Maj—Nov. 29) antecknat 11 minderåriga af 79
inskrifna (en är blott 9 år: hans egen son Johannes är 13 är, men skall ändock höra
»professore]n eloquentiæ et logicum et institutiones medicas»); Gestrinius (Nov. 29—
Maj 30) inför blott 3 dylika, men Wallius (Maj—Nov. 30) tretton stycken. — När
Bengt Baaz 1637 föreslår phaltzgrefven Johan Casimir att inskrifva den åttaårige
hertig Adolf Johan i Upsala anför han som ett skäl derför: är ock derhos väl
brukeligt så små förnämlige mäns barn inskrifva, fast tle på en långlig tid icke
visitera Läres Academiæ. (Feilitzen: Om Karl X:s uppfostran i Pædagog. Tidskr.
1872 s. 278.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
