Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’280
Oxenstjernas ocli Skyttes visitation 1637.
glömdt Han kom nu i egen person att granska, dess tillstånd; kan
gjorde det roed allvar ock med denna rediga praktiska blick, som
utmärkte allt bvad ban tog sig fore. Men hans hållning och tal vittna,
att ban kände med sig, att han var i verkligheten, om också ej till
namnet, Sveriges rikes ledare. Skytte ehuru universitetets kansler
träder tillbaka och låter den store rikskanslern föra ordet.
Vid sin ankomst Fredagen d. 21 April om qvällen blef
Oxenstjerna på det högtidligaste mottagen; den femtonårige Karl Gustaf,
som anländt en timme förut, trädde alldeles i skuggan för honom.
Den store kanslern visade dock den unge fursten både välvilja och
uppmärksamhet. lian lät följande dagen i sin egen vagn hemta
honom att afhöra den oration till kanslerns ära, som den sedan så
ryktbare Magnus Gabriel De la Gardie höll på Gustavianum. På
Söndagen tog ban honom med sig i kyrkan och derpå hem till
middagen i Wallii hus, hvarest ban blef vittne till, huru Oxenstjerna i
Skyttes och åtskilliga professorers närvaro sjöng ut om sättet, hvarpå
tvedrägten vid universitetet borde botas. När denne nemligen frågat
Skytte, hvarför aldrig enighet kunde råda mellan de lärde och Skytte
svarat, att han både muntligen och. skriftligen gifvit dem många
ad-uionitioner, sade han rent ut, att det ej var nog att admonera, utan
när de ej lydde, skulle man taga af dem professuren eller lönen.
Yttrandet, ehuru det hade form af en skrapa åt Skytte, var
egentligen en hotande varning, gifven åt professorerna.
Sjelfva undersökningen hölls i Konsistorium först Lördagen d.
22 April och sedan å Måndagen d. 24 och följande dagar. En af
de vigtigaste angelägenheterna tör hvilka Oxenstjerna kommit, var
frågan om universitetets ekonomi och finanser, i hvilka aldrig full
reda funnits. Han befallde, att en ny och fullständig jordebok skulle
på pergament förfärdigas, att räntmästaren inom 2 dagar skulle hafva
färdigt ett öfverslag af universitetets stat, ordentligen uppställdt i
debet och credit, så att man kunde se om der vore öfverskott eller
brist. Räntmästaren, för hvilken särskild instruktion skulle utfärdas,
finge ej antaga några anordningar i afseende på godsen eller
spannmålsförsäljningen utan i samråd med inspectores ærarii. Ordentliga
husesyner skulle hvart tredje år hällas å godsen; de finge aldrig
utarrenderas åt räntmästaren; ej heller egde han för sin räkning
behålla städsehi, sakören eller husrötepenningår. Man borde noga tillse,
att godsen sköttes väl och ej försumma de lägenheter, som erbjöde
sig till anläggande af qvarnar eller hamrar. Inga donationsgods finge
vidare afhändas och redogörelse borde i detta afseende till regeringen
insändas, för att få bot på saken. Slutligen fällde kanslern det
klassiska yttrandet, att det vore bättre hafva en olärd räntmästare, än en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
