Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Gustaf Adolfs bortgång. Förmyndarregeringen och universitetet intill 1637. Universitetets representation på herredagarne. Kommunitetets tillstånd. Dess upphäfvande 1637. Regeringen och universitetet 1639, 1640. Axel Oxenstjernas och Johan Skyttes visitation 1637. Följder af densamma. Universitetets ställning till staden. Johan Skyttes visitationer 1638, 1639. Wallii angrepp på Schomerus. Spänningen mellan ärkebiskop Laurentius och universitetet. Johan Skyttes visitationer 1640—1644 och död 1645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30G
Regeringens valvilja mot Paulinus.
honom till en extra ordinarie professur, och något annat kunde ej
Lenæi hastiga afresa till hufvudstaden betyda. Detta var nu allt
ren inbillning af den gode ärkebiskopen, och Laurbergius nämdes
till ordinarie professor några veckor efter ’), men ban satte sig
genast ned och skref till Oxenstjerna om saken, uttalande sin farhåga,
att denna illist, om den ej stäcktes, skulle som en kräftsjukdom gripa
ikring sig2). — Och på detta för ingendera parten hedrande sätt
fortgick det till Paulini död i Nov. 1646, under ständiga rifningar
och ömsesidigt ådagaläggande af en småaktig ömtålighet3).
Vi hafva sett, huru tillmötesgående Skytte visade sig mot
Paulinus. Regeringen lyssnade också välvilligt till hans framställningar
i allmänhet, hvarjämte den nästan alltid beviljade de ej ringa
förmåner, som han för egen del begärde. Året efter sin hitkomst fick
ban kungligt bref på 2 gårdar i Sunnersta för sin lifstid4). De
upprepade klagovisorna öfver, att ban ej kunde åtkomma sina faders
gård, som Laurelius innehade, utan måste »gå utomkring knutarne»,
besvarade regeringen med att samma år på hans egen begäran skänka
honom först en tomt i hörnet af dåvarande kungsträdgården (nedom
bondkyrkan vid nuvarande Riddartorget) och derpå det gamla
dom-prosthuset (nuvarande ärkebiskopshuset) till evärdlig egendom.
Paulinus hade låtit förstå, att något ständigt biskopsbus ej behöfdes, ty
hvar ärkebiskop köpte nog egen gård Ä).
Jag har redan nämt, att Skytte efter visitationen 1637, då Axel
Oxenstjerna satte lif i både honom och andra, flitigt fullgjorde sin
skyldighet att inspektera vid universitetet. Besöken under åren 1638
och 1639 har jag skildrat. Det återstår att nämna något om dem,
som ban gjorde under sina sista år. I November 1(540 var ban åter
här. Och det var då, som han d. 18 November höll det lysande
’) I protokollet för konsistorii sammanträde d. 22 Fehr. 1643, der denna
konspiration skulle egt rum, lins ej ett ord om att man skulle blott begära en e. o.
professur; ocli d. 2U Mars utfärdades Laurbergii fullmagt.
J) Den 23 Febr. 1643 (Riksark. Axel Oxenstjernas brefvexling).
®) Den 10 Juli 1644 besvärade sig Paulinus i domkapitlet öfver universitetets
sekreterare för visad vanvördnad, emedan denne under de konstitutioner, som
gjordes vid Skyttes sista besök, afskrifvit allas namn, men af hans blott Laur. Paul.
(Domkap:s protok.). — Konsistorium åter vägrade, dà Paulinus begärde dess sigill
under sitt testamente, att lemna det, om det ej trycktes a sin rätta plats före
domkapitlets; Paulini hot att vädja till öfverheten bekymrade de sig ej om (Kons.
protok. d. 18 Sept. och 2 Octob. 1644).
’) Den 28 Fehr. 1638 (Riksregistraturet); 1643 ’/ta tog regeringen dem
tillbaka och gaf andra i stället (anf. st.).
•) Se Paulini bref till Oxenstjerna d. 5 April och 28 Juni 1638 (Riksark.
Oxenstj. brefvexl.) och regeringens gåfvobref d. 7 Dec. 1638 (Riksregistraturet).
Tomten var 105 alnar lång och 80 alnar bred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
