Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD.
Niir jag på uppdrag af universitetet utgaf första delen af detta
arbete till jubelfesten 1877, kunde visserligen hvarken jag eller
någon annan ana, att trettio år skulle förgå, innan det skulle blifva mig
möjligt att lägga hand vid fortsättningen. Och jag hade äfven, full
af intresse för uppgiften, tidigt påbörjat omfattande arkivforskningar
i afsikt att fortsätta arbetet. Men småningom trädde omständigheter
af mångahanda art hindrande i vägen för detsamma, och från den
dag jag öfvertog den ansvarsfulla posten som ledare af
universitetsbiblioteket, var det otänkbart, så kräfvande som denna stora
institutions uppgifter voro, att tänka på att finna tid tör någon
författarverksamhet, äfven af ganska blygsamma dimensioner. Så gingo
ytterligare tre och tjugu år, under hvilkas förlopp utsikten till en
fortsättning af universitetets historia tycktes för hvarje dag aflägsna
sig. Med insamlingen af källmaterial fortsatte jag dock då och då
på de korta och visserligen ej talrika stunder, som jag kunde rycka
undan tjänsteplikterna. Men först när jag omsider hösten 1906
kände mina händer fria, kunde tanken på utarbetande af en ny del
af arbetet på allvar åter träda fram.
Visserligen kunde jag vara mer än tveksam, om det icke vore
bättre att alldeles sträcka gevär, då jag tydligen kände, huru själens
och kroppens krafter begynte aftaga, och då jag väl insåg, att en
uppgift som denna egentligen kräfde, för att rätt fyllas, både en
förmåga, större än hvad min äfven i dess bästa dagar varit, och en
obruten spänstighet. Men jag kände djupt å andra sidan, att Alma
Mäter Upsaliensis ägde anspråk på sina söner in i det sista, och då
ingen annan fanns för att öfvertaga värfvet, tog jag det uppå,
beslutsamt, men ödmjukt. Den goda viljan och den rena alsikten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
