Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
i beredskap, var fortfarande nedtryckt, både hvad vetenskaplig
själfständighet och ekonomiskt oberoende angick. De ägde ej att
disputera eller gifva enskild undervisning annat än med fakultetens
samtycke och efter dess bestämmelser. Deras antal, som 1626 blott
varit fyra, och dessa i den filosofiska fakulteten, hade genom 1648
års stat ökats med två i den teologiska och en i den juridiska
fakulteten, hvartill nu kom en i den medicinska.
Professorernas viktigaste uppgift var naturligen att hålla
föreläsningar. Den allmänna bestämmelsen för dylika i 1626
års konstitutioner, att ingen finge föreläsa hvad ej konsistorium
godkänt, hade nu erhållit den något underliga lydelsen, att
godkännandet skulle gifvas af K. Maj:t efter föregående framställning af
konsistoriet. Detta kan ej gärna betyda annat än att professorn skulle
hålla sig till området för sin professur och till hvad han angifvit
som föremål för sina föreläsningar i prälektionskatalogen, hvars
årliga uppgörande nu föreskrifves. Däremot var, af lätt begripliga
skäl, den föreskrift borttagen, som tydligen Johan Skytte insatt i
1626 års konstitutioner, att professorerna, särskildt filosoferna, skulle
följa den Sokratiska eller Itameiska metoden. Det hette nu helt
allmänt, att metoden skulle lämpas efter ämnets natur och
lärjungarnas fattningsförmåga, och Aristoteles arbeten anbefallas som
läroböcker under vissa professurer. Öfverhufvud har man dock
öfvergifvit förfarandet från 1626, att för de olika läroområdena i detalj
bestämma, hvilka läroböcker, som skulle användas. Man fann väl
opraktiskt, med hänsyn till vetenskapenias oupphörliga utveckling,
att fastslå något dylikt, och man hade väl äfven någon känsla af,
att den vetenskapliga forskningen förutsatte full frihet och att det
därför var en orimlighet att vilja binda lärarens händer genom
dylika föreskrifter.1
I afseende på de olika professurernas uppgifter torde ett och
annat nytt böra anföras. Fördelningen af ämnena mellan
teologerna var något olika mot 1626, i det professor primarius nu fått
nya testamentets exegetik på sin lott, en anordning som genomförts
redan 1649 mecl ledning af det då föreliggande förslaget till nya
konstitutionel-,- och professorn i dogmatik (loci theologici) ålades
att i sin kurs först lägga själfva symbola, särskildt confessio Augu-
1 Man tror dock knappt sina ögon, när inan ser just den filosoliska
fakulteten i sina anmärkningar (1654) föreslå, att ingen skulle, utan
konsistoriets och sin fakultets samtycke, äga föreläsa öfver någon annan, än en
klassisk och godkänd författare, särskildt om det gällde nyare, och än mer
i fråga om ännu lefvande sådana.
’ it. Holm, J. E. Terserus s. 180.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
