Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Han hade, skref han, tänkt att hädanefter alldeles tiga i konsistoriet
och helt och hållet foga sig i pluralitetens åtgöranden, ruen som han
nu måst höra obefogade anmärkningar om sitt kuratorsämbete,
hvilket dock K. Maj:t uppdragit åt honom, ansåge ban det bäst att
handla efter apostelns ord, att där hans broder förargades öfver att
han åte kött alldeles undvika det, och han ämnade därför alldeles,
om det vore honom möjligt, undandraga sig deras ögon, som
förbittrades af att se honom. På denna grund anhöll ban nu om att
förskonas från konsistoriesysslorna, och att om det ej stode i
konsistoriets makt att bevilja det, man måtte hos kanslern utverka bifall
härtill. Tillika anhöll han, att efter ryktet nu ginge nästan rundt
om hela landet, att hans stora byggnadsarbeten vållat bristen i staten,
man ville gå in på, att ban återställde allt i samma skick som det
förut varit och i stället kontant ersatte universitetet de penningar
som byggnaderna kostat. Då skulle ingen längre hafva något alls
att säga, hvilket i öfrigt ändå icke borde vara fallet, efter ban
införskaffat till universitetet lika stora medel som dem han användt.
Hos kanslern äter hade hans inflytande icke förlorat det ringaste
af sin styrka. Det var blott tör att bevara skenet at opartiskhet
och rädda sitt eget skinn, som den förre så omanligt låtit bela
stormen gå ut öfver Rudbecks person vid det starka utbrottet af
hans motståndares lidelser. Hans svaga natur behöfde ett stöd och
kunde ej frigöra sig från det öfverväldigande intrycket af dennes
snillrika, mäktiga personlighet. Den djupa personliga tillgifvenhet
och den smickrande beundran, som Rudbeck lade i dagen för sin
kansler, återgäldade denne med ett orubbadt förtroende. Det var
omöjligt för honom att undvara en man, som ägde en så intim
kännedom om alla universitetets angelägenheter och en så
utomordentlig förmåga att äfven i de svåraste lägen alltid finna en utväg,
åtminstone ur ögonblickets bekymmer; idérikedomen och
originaliteten hos denna geniala natur verkade ock oemotståndligt på
kanslerns eget fantasirika sinne. Gunstlingen förblef, med ett ord, lika
oumbärlig som förr, ocli brefväxlingen fortgick i hela sin förra
liflighet. Rudbeck tillfrågades om allt och yttrade sig äfven
dessför-ufcan om allt. Hans åsikter om universitetet gingo igen i nästan
allt hvad kanslern skref, och man finner dem ej sällan nästan
ordagrant återgifna i kanslerns skrifvelser. Det finnes till och med fall,
där det visar sig, att ban utarbetat själfva konceptet till kanslerns
bref till universitetet.1 Och på högre ort har ban fortfarande stått
1 Konceptet till kanslersbrefvet d. 7 Xov. 1(>71 är af Rudbecks hand;
flera exempel kunde framdragas. Jfr hvad han skrifver till kanslern 11
Maj 1GS5 (Bref af O. R. s. 277).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
