Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
kapacitet bäst känner, på det allt må skickeligen tillgå och en god
ordning vidmakthållas, och ingen njuta sin djärfhet till godo tuecl
någon akademiens skada". Var redan denna omisskänneliga kritik
af kanslerns sätt att utöfva sitt ämbete ett bäskt piller at.t, svälja,
var det väl än mera fallet ined nästa yrkande. Konsistoriet anhöll
nämligen (tydligen i anledning af förfärandet vid Spoles utnämning),
att kanslern täcktes afskaffa den oseden, att personer direkt hos K.
Maj:t utverkade sig fullmakter till lediga platser, så att konsistoriet
kunde komma i tillfälle att utöfva sin lagliga rätt att uppsätta
förslag på skickliga män.
Kanslern, hvars samvete säkerligen icke var alldeles rent. tog
illa åt sig vid denna skrapa af underordnade. Hans upprörda
stämning synes redan däraf, att icke tre dagar förgingo, innan han d.
16 Maj hade sitt svar färdigt, men än mer framlyser det. ur hans
skrifsätt. Han sade sig hafva icke utan förundran mottagit deras
påminnelse om upprätthållande af universitetets privilegier, som de
förmenat vara öfverträdda genom K. Maj:ts förfarande eller genom
det han som kansler åtgjort för att korrigera deras misstag. Han
trodde dock ej, att de skulle kunna framdraga något exempel på,
att en omeriterad eller inkapabel person, som icke gjort
universitetet heder, blifvit dem påtvingad, men väl kunde han bevisa, att
man på universitetets vägnar rekommenderat dem som varit mindre
tjänliga. Den omvårdnad han visat om universitetets bästa hade
bort göra honom förtjänt af ett helt annat omdöme, än det, att han
till universitetets skada undergräfde dess privilegier, och ban ville
önska, af t det icke toge större skada af deras sätt att sköta sig,
som vore allmänt kunnigt. Men han såge väl, att han finge röna
samma tack soiu andra, hvilka menat väl med universitetet. — Som
man ser, kringgick ban egentligen alldeles frågan om de
missförhållanden, på hvilka konsistoriet satt fingret.
Hans orättvisa och bittra bref väckte vid dess uppläsande i
konsistoriet d. 121 Maj först någon oro, men sedan allmän förtrytelse.
Brunnerus gaf uttryck däråt med frågan, om konsistoriet ansåge
sitt bref vara så illa affattadt, att det förtjänt ett sådant svar, hvarpå
svarades med ett enhälligt nej, och, som protokollet tillägger,
"be-hjärtades eljest högt af en hvar, att de sådana bref höra måste,
önskandes sig därmed kunna förskonas". Det kan vittna om takt
hos konsistoriet, att det. icke vidare upptog stridsfrågan om
tjänsteförslagen, men sannolikt har detta berott därpå, att kanslern, som
nog i djupet insåg, hur rätt konsistoriet hade, redan d. 23 Maj 167!)
anhöll hos detsamma, att det skulle uppsätta förslag till de efter M.
Celsii och P. Ljunghs död lediga professurerna i matematik och
Ups. Univ. Ilint. II, 1. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
