Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
309
strumentala körer, tog sin början redan kl. 8 om morgonen. Efter
en djuptänkt och vacker predikan af Jesper Svedberg höll
prokans-lern Olof Svebilius en oration om betydelsen af att äga den sanna
religionen och njuta välsignelsen af kyrklig enhet; efter honom
talade biskop Petrus Rudbeckius, af konungen utsedd till promotor,
om ett af tidens älsklingsämnen, möjligheten af judarnes omvändelse.
Härpå trädde kanslern grefve Bengt Oxenstjerna fram och höll tal
i samma riktning som prokanslern, ehuru han däråt gaf den mera
direkta formen af ett loftal öfver konungens förtjänster om den rena
läran, hvarefter ban gaf promotor rätten att kreera doktorer. De
åtta närvarande promovendi1 framträdde nu en efter en för att
mottaga doktorshatten, bibeln och ringen. De voro biskoparne i
Linköping, Haqvin Spegel, i Västerås Carl Carlsson och i Växiö Samuel
Virænius, superintendenterna i Härnösand och Visby, Matthias
Steu-chius och Israel Kolmodin, öfverhofpredikanten Jöran Vallin, pastor
primarius i Stockholm Matthias Iser och teologie professorn i Upsala
Julius Micrander. Därpå framställde teologie adjunkten Daniel
Djurberg magisterfrågan, hvilken var märklig nog i detta tidehvarf,
men säkerligen ett verkligt uttryck för mannens moderata åskådning,
att döma af hans hållning i framtiden, då han trädt in som
professor i fakulteten. Han satte nämligen i fråga, om icke ett närmande
mellan de kristna kyrkorna vore möjligt och uttalade sig tämligen
tydligt för både önskvärdheten och möjligheten; det var dock denna
synkretism, som stått Johannes Mattbiæ och Joannes Elai Terserus
så dyrt en mansålder tillbaka. Haqvin Spegel, som skulle besvara
frågan, förnekade den i ett ganska skarpt svar, som gick ut på, att
likasom fred icke kunde råda mellan Kristus och Belial, lika litet
kunde Kristi efterföljare vara i förbund med afgudadyrkare. Julius
Micrander afslöt akten med den vanliga tacksägelsen. Konungen
gaf därefter å slottet en glänsande middag. Rektor och promoti
spisade vid konungens bord, professorer jämte andra i deras
samhällsställning i en annan sal. Det gick hett till vid skålarna,
berättas det, och själfva den spartanske konungen säges hafva
föregått med godt exempel och tvungit sina gäster att taga mera till
bästa, än dessa mådde godt utaf.3
Lördagen d. 4 Mars höll filos, adjunkten Johan Palmroot på
1 Som frånvarande promoverades biskoparne Chr. Papke i Lund och
Henning Schiitte i Kalmar, livländske generalsuperintendenten Joh. Fischer
och de tyska superintendenterna Joh. Breverus i Riga, Joachim Saleman i
Reval och Joh. Baudevin i Stralsund. Den femtonde tillärnade doktorn
Erland Broman superintendent i Karlstad hade nyss aflidit.
3 Se H. Tottie: J. Svedberg, 1. s. 166—107.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
