Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
lärarne var, att deras till en del rätt dyrbara boksamlingar gått
förlorade.1 Ingen förlust kunde dock mätas med den som
öfvergått gamle Rudbeck. Han såg allt det, hvarpå ban under en lång
lefnad och med så oerhörd ihärdighet arbetat, i ett ögonblick
förvandlas till aska, och ban stod lifvets gräns för nära att kunna
hoppas ånyo upptaga arbetet. Och dock har han aldrig varit större
än midt i denna förfärliga olycka som skulle krossat de fleste.
Hans enkla vackra ord inför den oersättliga förlusten: "Herren gaf
ocli Herren tog, välsignadt vare hans namn evinnerlig" visa, att
han tog den och bar den som en kristen och en man. Och i det
allmänna eländet hade lian ingen tanke för hvad ban själf förlorat,
utan gaf sig bel åt det dryga arbetet att söka lyfta universitet
och samhälle upp ur den djupa iråkade olyckan. Det obetvingliga
svenska mod och den manliga anda, som i dessa tider var våra
fäders stoltaste drag och som gifva förklaringen till storhetstidens
hjältesaga, framträdde äfven bär på de fredliga idrotternas
vapenplats på ett lysande sätt. Den starkaste personifikationen vid
uni-sitetet af detta drag i det svenska folklynnet är förvisso Olof
Rudbeck, men det framträdde nästan öfverallt. Och häfdatecknaren
känner sig stolt att kunna förtälja, huru endast trenne dagar efter
olyckan Johannes Upmarck stiger upp i den Gustavianska lärosalens
kateder och håller ett föredrag om själslugnet, hvari han — med
hänvisning till de gamle romarnes föredöme, hvilka, medan
Hannibal stod utanför stadens portar, utbjödo på offentlig auktion just
den mark, på hvilken kartagernas här var lägrad — uppmanar
sina åhörare att nu lägga samma manliga lugn i dagen genom att
utan afbrott fortsätta det akademiska undervisningsarbetet, ehuru
det måste ske midt ibland rykande ruiner. Det förefaller
obegripligt huru detta varit möjligt, då bristen på bostäder bort tvinga
både lärare och lärjungar att lämna staden. De fleste kunde
visserligen under den snart inträdande sommaren resa bort, men mot
hösten, då föreläsningarna ånyo begynte, borde svårigheterna varit
oerhörda. Och dock säger ett samtida vittne (Johan Eenberg i
sin ofvannämda relation), att genom allmän godvilja bereddes rum
för både lärare och studenter öfver vintern,2 och att ej en gång
1 Feilberg nämner särskildt, förutom Rudbecks, äfven Schwedes och
Obrechts, hvilket senare lian värderar till 5,(.XX) rdr. (= 10,000 dal smt);
det sistas betydenhet synes däraf, att beloppet motsvarar fjorton
professorslöner. .Tag har ock någonstädes sett läkaren Lars Roberg beklaga förlusten
af sitt dyrbara bibliotek.
2 Dock klagades i konsistoriet d. 11 Aug. 1702, att somliga husägare
oskäl igen stegrat hyrorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
