Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
395
och vänner sökt i förtid förskaffa honom, erhållit en sådan fyra år
senare, d. 27 Aug. 1710.
Ej minst kännbart för universitetet var, att det under dessa år
saknade en kansler, som kunde personligen föra dess talan å högre
ort. Ett år efter att Piper blifvit fången, väckte Johan Upmarck
i konsistoriet (den 1 Sept. 1710) förslag att intill dess kanslern
blifvit fri, välja en annan hög herre att sköta hans plats. Något
föreslaget namn omtalas ej i protokollet, ej heller ens att något
beslut fattats, men att så skett, är klart däraf, att d. 13 Sept. vände
sig konsistoriet skriftligen till den högt bildade hofkanslern, friherre
Gustaf Cronhjelm, och anhöll hos honom, att han som en höggunstig
patronus ville åtaga sig universitetets ärenden till Pipers hemkomst.
Cronhjelm svarade vänligt redan d. 19 Sept., tackade för den heder
som visats honoui och lofvade att med flit och sorgfällighet förrätta
de ärenden, som universitetet anförtrodde honom, men ban
underrättade tillika om, att rådet nämt honom till president i Vismarska
tribunalet, hvarå han afvaktade K. Maj:ts stadfästelse. Förmodligen
har denna utnämning (jag vet dock ej, om Cronhjelm verkligen
förflyttades till Vismar) förhindrat honom att länge fungera som Pipers
ställföreträdare, ty det finns blott trenne bref af honom till
konsistoriet, d. 17 Dec. 1710, 21 Jan. och 14 Mars 1711, och i det sista
beklagar han, att ban för de många uppdrag som ban fått af
öfverheten icke kan bevaka universitetets intressen så som han
önskade.1 Men det förefaller ej omöjligt, att afbrottet i hans
verksamhet berott på, att konungen ogillat en anordning, som vidtagits
utan hans hörande. Man vet ju, att ban i likartadt fall, då Lunds
universitet valt Magnus Stenbock till kansler, med envis tystnad
lämnat obesvarade de bref, som med anhållan om hans bifall
af-gingo från såväl Lunds konsistorium som Stenbock.2 Och lika illa
gick det Cronhjelm i Lund, då rådet d. 31 Dec. 1713 förordnat
honom till dess kansler, ty Karl erkände ej rådets befogenhet utan
nämde i stället Nicodemus Tessin d. 6 Sept. 1714.8 Upsala skulle
dock fem år senare 1719 återse den utmärkte Cronhjelm som sin
ordinarie kansler. — Mycket svag var den ersättning för
kansleri-atet, som bjöds universitetet ej långt därefter, när den nye af
Karl tillskapade Ilögste Ombudsmannen började som en slags pro-
1 Tvä senare bref af Cronhjelm hafva intet att göra ined
kanslersfunktionen (1713 5 Jan. tackar han för ett vanligt nyårsbref och 21 Mars
rekommenderar han till ett stipendium), och 1714 d. 4 Jan. lofvar ban i
bref från Stockholm sin enskilda tjänst, detta tydligen därför att ban af
rådet förordnats till kansler för Lunds universitet.
’ Se mitt arbete: Fältmarskalken grefve M. Stenbock, lftOG. s. 105.
3 M. Weibull och K. Tegnér: Lunds univ.ts historia 2. s. 8—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
