Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
tades af akademivakten skulle förvaras i akademiens fängelse, därest
icke saken gällde lifvet, i hvilket fall han öfverantvardades åt
kronans befallningsman att insättas i offentligt häkte. Formerna för
denna universitetets lagskipande myndighet bestämdes närmare
genom konstitutionerna. Rektor kunde ensam slita mindre
disciplinmål, som e.j voro med böter belagda eller kunde förlikas; mindre
viktiga mål, där böterna icke öfverstego 45 daler, hänvisade han
till mindre konsistoriet, där han satt själf som ordförande och hade
vid sin sida fyra professorer, en teolog, en för juridiska och
medicinska fakulteten samt två för den filosofiska. Vad från mindre
konsistoriet till det större var tillåtet. Det var väl till ej ringa
grad af denna orsak och ej blott, emedan rektors börda ändå var
så stor, som prorektor ofta förde ordet i mindre konsistoriet. Man
har ej varit blind för det mindre riktiga i, att medlemmar af det
mindre konsistoriet sutto i det större, då mål vädjade från det förra
föreliades i det senare, och den 18 juni 1679 beslöt konsistoriet, att
den som dömt i det mindre icke skulle få sitta öfver samma mål i
det större; detta har dock icke iakttagits. Civilmål af öfver 45
dalers värde samt gröfre kriminalmål gingo direkt till större
konsistoriet, högmålsbrotten voro dock K. Maj:t förbehållna.
Konsistoriets domar kunde kanslern bekräfta, mildra eller återförvisa.
Vädjade någon från konsistoriet till kanslern, ägde denne
sammankalla en domstol af tvä biskopar och två hofrätts- eller andra
kollegiiassessorer för att afgöra saken; doclc skulle detta endast ske
i det fall, att universitetets välfärd vore i fara eller rektor
förolämpats. Vad från denna domstol var ej tillåtet, blott att inkomma
till K. Maj:ts revision med ödmjuk böneskrift. Möjligen var det
exemplet af denna sällan använda domstol som gaf konsistoriet
anledning att vid ett par tillfällen, som vi sett, anhålla hos K. Maj:t
om en utomordentlig domstol, ehuru man ej beropar sig på denna
bestämmelse; möjligen har mau blott påverkats af åsynen af andra
extraordinarie domskommissioner, så vanliga i Karl XI:s tid. Att
hofrätten var öfverinstans låg i sakens natur och uttalades i
rättegångsprocessen af 23 juni 1615, där det hette att Upsala akademis
saker, som eljest där sammastädes ej slitas kunde, skulle af
konungens nämd blifva antagna efter privilegiernas innehåll; och ehuru
privilegierna af 1625 och 1646 icke omtala detta underordnande, är
klart, att rättegångsordningens bestämmelser gällde. I
konstitutionerna af 1655 stadgades, att i gröfre kriminalmål, där straffet kunde
bli förlust af lifvet eller stympning, måste saken hänskjutas till
hofrätten; häraf kunde den slutsats dragas, att vad i lindrigare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
