Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
kvarteringsbördorna. Universitetet var enligt sina privilegier
därifrån befriadt, men det låg i sakens natur, att nöden vid vissa
tillfällen hade ingen lag, och man undandrog sig ej heller då att taga
sin del af bördan. Men de starka inkvarteringar som ägde rum,
då större truppstyrkor förlades i Upsala för att afvärja de ryska
landstigningarna 1720—1721, förde till allvarsamma
sammanstötningar mellan de bägge societeterna. Universitetet beklagade sig
1720, att staden icke haft försyn för att betunga de fattige lägre
universitetsbetjänte med inkvartering, men på samma gång förbjudit
dem att hålla öl- och brännvinsförsäljning för manskapet, i likhet
med borgarna, hvilka senare därigenom gjort sig en god förtjänst
på besväret. Följande år gick staden än hårdliändtare till väga.
K. Maj:t hade den 17 november 1720 föreskrifvit, att när
borgerskapets hus ej förslogo för inkvarteringen, skulle universitetet
hjälpa till, men när konsistoriet i anledning häraf begärde att få
samråda med magistraten om förläggningen, fick det en ohöfvisk
vägran som till dess yttermera förargelse och vanheder delgafs den
studerande ungdomen. Och vid fördelningen af de bägge inlagda
regementena, Skaraborgs och Värmlands, med en styrka af 2,800
man, lade staden mellan 4- och 500 man hos akademipersonerna.
Det var i synnerhet de lägre akademibetjänte som hemsöktes; en
kursor hade tjugo man hos sig, mjölnaren tre underofficerare och
tjugotvå man, en trädgårdsdräng 18 man ehuru han blott
disponerade en stugukammare.1 Då tröt tålamodet. Konsistoriet gick in
till K. Maj:t den 30 juni 1721 och beklagade sig; dess gårdar voro
blott 45, stadens åter 430, det hade erbjudit sig frivilligt att taga
2 kompanier, men utan att ens höras i saken fått 4. Detta hjälpte,
ty K. Maj:t aflat den 17 juli en ganska skarp skrifvelse till
landshöfdingen, att han skulle förehålla magistraten dess oskickliga
uppförande.
En rättighet som universitetet saknade men ifrigt åtrådde var
att få sända representanter till riksdagen; fördelen af att där äga
en sakkunnig person som kunde föra universitetets talan var
obestridlig. Men, om försöket att utverka sig en sådan förmån
misslyckades redan i föregående tidehvarf,2 var det klart, att utsikten
till en sådan fördels förvärfvande måste ännu mera minskas, i den
mån ståndsförfattningen börjat sätta sig i allt fastare former. Också
har försöket blott gjorts en gång i den tid jag nu tecknar. Det
skedde i en skrifvelse till kanslern den 19 febr. 1665, i hvilken
man skickligt hänvisade till, att universitetets bönder kunde behöfva
1 Kons. prot. 17 april och 12 maj 1721.
2 Del 1. s. 274—275.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
