Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
anslog ordinarie språkmästarlönen åt stallmästaren ocli att han för
att hjälpa den olycklige e. ord. professorn i orientaliska språk Johan
Buscagrius tvingade 1676 den nyntnämde professorn i logik M.
Steuchius att med honom dela lön, och när denne slutligen klagade
sig fri för påhänget 1681, lade detta i stället på den till professor
i orientaliska språk utnämde G. Peringer, till dess äfven denne i
sin ordning klagade sig fri,1 för att icke tala om att samme
Bus-cagrius hela sitt lif igenom uppbar den medicinska adjunktslönen.
På samma sätt förfor lian i afseende på den juridiska fakulteten,
då han den 18 okt. 1665 där lät göra Schefferus till professor i
natur- och folkrätt med åtnjutande af ordinarie lönen för
professuren i romersk rätt, men så utnämde J. Gardtman 1670 till ordinarie
professor i det sistnämda ämnet och lät denue tjäna för diverse
smärre arvoden i hela åtta år, till dess Schefferus vorden
bibliotekarie afstod juris professorslönen. Den för staten okända platsen
af en professor i svenska antikviteter, som han 1662 tillskapade
för Verelius, fick denne sköta i det närmaste lönlöst nästan bela
sin tid. Ett än betänkligare prof på lättsinne var väl, att han
efter professorn i logik Olof Unonii död kunde föreslå i rådet den
14 december 1666 att anslå lönen för denna plats, som dock både
konstitutionerna och staten fastslagit, åt Stiernhjelm i hans
egenskap af chef för det tilltänkta antikvitetskollegiet.2 Sina egna
uttalanden och anordningar förglömde han med otrolig lätthet.3
Följden af hans inkonsekvent^ handlingssätt, hans ovana att i onödan
bruka stora ord och än mer af hans obilliga behandling af
kousis-storiet, då han på ett partiskt sätt, tog Rudbecks parti emot
detsamma, blef att hans inflytande vid universitetet småningom
under-gräfdes, liksom hans anseende förut var i hög grad rubbadt hos
konungen. Mot slutet måste han ju upplefva, att hans motståndare,
Schiitz och Arrhenius, regerade vid universitetet utan ringaste
hänsyn till hans önskningar, och å högre ort fick han vara glad att
kunna göra sig hörd genom att anlita den välkända sekreterarvägen.
Trots all hans verkliga välvilja för universitetet var därför hans
1 l>et är karakteristiskt för De la Gardie, att han kunde vid Peringers
klagomål siiga: ’Och sir dess modesti allena att tillskrifva, att lum ej förr
anhållit dilrora» (t. konst SM mars 1(185), då han dock själf träffat
anon|-ningen.
- K. M. Fant, Minne at’ J. Schefferus s. 2!) noten.
3 l(i()5 ’23 mars anbefaller han konsistoriet att hafva E. Benzelius i
åtanke till den lediga professuren i historia, sju dar senare anbefaller han
till samma plats G. Emporagrius, som ock fick den. Då han d. 22 jan.
1(581 anslog en teol. adjunktur åt H. Schiitz, måste konsistoriet upplysa, att
han nyss gifvit den åt I. Kolmodin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
