Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
verka mycket soru prokansler. Hans gamla inflytande å högre ort
och hans enskilda brefväxling med konung och kansler tillförsäkrade
honoru dock alltid att hafva ett ord med vid lösningen af de få
universitetsfrågor, som tilldrogo sig regeringens uppmärksamhet.
Efterträdaren, förre Linköpingsbiskopen Haqvin Spegel drefs, till
en del kanske af egen verksamhetslust, men framför allt af
tidsförhållandena, då ju kanslern var i rysk fångenskap och konungen låg
fjärran i Turkiet, att göra ett starkare bruk af sin myndighet, och
ingen af företrädarne har, så mycket som han, under sin korta
ämbetstid (1711 —14) personligen gripit in i konsistoriets
verksamhet. Matthias Steuehius, som vid 70 års ålder flyttades från Lund
till Upsala och satt där i 16 år (1714—30) synes icke hafva under
de sista åren af Karl XII:s tid på något i ögonen fallande sätt
befattat sig med sina prokanslersåligganden.
Den besynnerliga kuratorsinstitutionen, som 1663 instiftades,
egentligen för att tillförsäkra Olof Rudbeck att äfven efter
rektorsvärdighetens afläggande kunna spela en dominerande roll, afsomnade
i och med hans fall 1670. Visserligen åberopar han, ja äfven
universitetet och till och med K. Maj:t själf denna myndighet någon
gång,1 men det är tydligen blott pro forma, och ämbetet var ej
annat än en magni nominis umbra. Rudbeck har upprepade gåuger
begärt afsked från det.2 Jag känner mig tveksam, om han därmed
menat allvar eller om det icke blott varit ett försök att göra sig
påmint och påminna andra om sin forna storhet.
Konsistorierna voro enligt 1655 års konstitutioner tvenne,
likasom de hittills varit, men en radikal förändring inträdde i deras
inbördes ställning, i det att konsistorium majus blef ärendenas
egentliga verkstad och minus ett underordnadt organ. Detta var
dock ej annat än ett lagfästande af den faktiska förändring, som
genom förhållandenas egen natur gjort sig gällande. Det mindre
konsistoriet, sådant som lagstiftaren 1626 tänkt sig det, med sina
tio för lifstid valda medlemmar, var tilltaget i för stor skala och
skulle ålagt dem som sålunda fingo tjänstgöra i bägge konsistorierna
en odräglig börda, det blef därför icke heller någon verklighet.
När det 1651 återupplifvades, skedde det i den nya form, som lagen
J Rudbeck åberopar sin kuratorsmyndighet så sent som 1684 (Bref uf
O. K. s. 201). Kollegerna vädjade 20 nov. 1680 till honom som kurator, och
K. Maj:t befaller själf d. 21 fehr. 1682 curatores ocli räntmästaren att
påskynda räkenskapernas insändande.
- Tre gånger har ban, ehuru utan framgång, enligt egen uppgift
begärt afsked hos K. Mnj:t ocli fem gånger hos kanslern (till kanslern 6 juni
1681 och 1 juli 16S4 trvekta i Bref af O. K. s. 183 och 201, d. 9 april 1684
(E. ark.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
