Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ilutna tiden. Det är som hade man ander tidernas fortgång och
särskildt af de gemensamma olyckorna fostrats upp till bättre
seder.
Om vi kasta en blick på konstitutionernas föreskrifter i sjätte
kapitlet om sättet för konsistoriets förhandlingar, skola vi finna,
att somliga icke synnerligen strängt iakttagits eller ock något
jämkats i tillämpningen. Något oklart hette det i lagen, att sedan
rektor föredragit ärendet, skulle ban, begynnande uppifrån och
gående nedåt, lämna en och hvar ordet, innan mau skred till
omröstning. ’ Däremot säges icke ett ord om, i hvilken ordning
upprop till omröstning skall ske, ehuru af det föregående uian borde
kunna antaga, att äfven här de äldre bort rösta först. Nu är det
emellertid ett faktum, att i diskussionen ingen ordning iakttagits,
under det däremot voteringen alltid begynt från den yngste.
Förbudet att med öfverflödigt prat fördrifva tiden och göra andra
hinder har för visso varit en död bokstaf. Mera strängt har man
hållit på den sekretess, som var påbjuden genom konstitutionernas
föreskrift, att ingen ägde utsprida hvad som passerat i konsistoriet.
Det är i detta afseende rätt betecknande, att filosofiska fakulteten
i sina anmärkningar i nov. 1654 till konstitutionerna rent af ville,
att rektor vid kallelsen till konsistoriet icke skulle få angifva hvad
som komme att förehalVas, och att den uttalade sig mot, att
sekreteraren skulle få en amanuens till biträde, af fruktan för att
denne icke skulle känna sig förbunden att tiga. Dock må man
icke därför tro, att de icke själfva skvallrat emellanåt rätt tappert
ur skolan. Rudbecks bref vittna om, huru ogeneradt han delgaf
livad han själf eller genom sina kolleger hört, men sekretessen
erkändes i princip som en garanti för konsistoriets trygghet gent
emot ovänner. Det var därför man var så ömtålig om, att
protokollen skulle vara hemliga och så ofta vägrade deras delgifvande.2
Af samma skäl var det som rektor förmanade kursorerna att noga
tillse, att ingen finge stå utanför konsistoriets dörrar och lyssna.8
Med yttrandefriheten har det nog icke alltid varit så väl beställt.
1 Det står: »Ueetor solas causatn ... proponet... seorsiiu assessoribus,
progrediendo a snperioribus ad inferiores copiam faciet de ea breviter
dis-serendi. antequam ad suffragia eatur.» 1626 års konstitutioner hafva
alldeles tvärtom: »Hector... ab ultimis exorsus,singnlosquid sentiantrogabit».
Filos, fakulteten föreslog 1654, att rektor skulle börja än uppifrån än
nedifrån.
■ 1703 21 januari vägrade man till och med teol. adjunkten M. Schiitte
att få del af voteringen till en teologie professur, till hvilken ban själf
var sökande.
3 Kons. prot. 23 april 16S4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
