Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
raste ögonblicken, då universitetet var ända från grunden upprördt
genom det slutliga utbrottet af den starka konflikten mellan
Rudbeck och hans motståndare. Man måste förvånas att se den unge
mannen röra sig i denna så svåra situation med så mycken takt och
klokhet. Han ådagalade en mogenhet i omdöme och en djup
känsla af sitt ämbetes plikter, som låta oss ana hvad fosterlandet i
honom förlorade, då slaget vid Lund fem år senare i förtid afklippte
hans unga lif. Det tal, hvarmed han i juni 1671 nedlade rektoratet.
gör honom verklig heder genom den sinnets ädelhet hvarom det
vittnar, särskildt genom den tacksamhet han uttalar till sin al ma
mäter för de kunskaper han fått hos henne under 9-åriga studier
förvärfva. Näste rector illustris var grefve Karl Kasper Vrede, som
vid 17 års ålder valdes till rektor för senare halfåret 1690 och
härunder hade den obehaglige Schütz till prorektor; det var ock en
svår tid just genom Schutz mellanhavande med studenterna.
Handlingarna visa icke om Vrede gripit särskildt in i arbetet, han
dog 11 år senare i Karl XII:s vinterfältläger i Lais i jan. 1701.
De två sista innehafvarna af ämbetet voro bröderna, grefvarna Olof
och Karl Gyllenborg, hvilkas farfar Simon Volimhaus varit
apotekare i Upsala, men hvilkas fader Jakob uppnådde värdigheten af
grefve och kungligt råd. Den äldre Olof var ej 20 år då ban
vårterminen 1696 fungerade, och han har visat sig rätt verksam;
läsaren minnes kanske ock, att ban råkade i konflikt med sin
högfärdige prorektor Anders Goeding och huru denne härför vederbörligen
näpstes af K. Maj:t. Han slutade som landshöfding i Nyköping.
Vida starkare framträdde hans yngre broder, den sedan så ryktbare
hattchefen Karl Gyllenborg, hvilken också före fyllda 20 år
upphöjdes till värdigheten och bibehöll den ett helt år, läsåret 1698—99.
Hans goda hufvud och intresse för uppgiften framlysa tydligt af
handlingarna; särskildt visade han mycken klokhet i behandlingen
af den ganska obehagliga och kvistiga historia, som O. Rudbeck
■d. ä. 1698—99 ställde till i harmen öfver Hesselii afhandling "de
templo Upsala». Han höll på sin myndighet gentemot patres. Så
vägrade ban en gång att fortsätta sessionen, då blott 9 infunnit sig,
och när i okt. 1698 professorerna läto höra, att föreläsningarna och
dagarnas kortbet hindrade dem att deltaga i den inventering af
biblioteket som då skulle ske efter Norrmanni tillträde af
bibliotekarieplatsen, genmälde han lugnt, att lian nog skulle styra om att
deras föreläsningar icke hindrades af detta arbete. Konsistoriet
blef tydligen förbluffadt och beslöt skrifva om saken till kanslern,
men det torde förståndigt nog afstått från att verkställa beslutet.
Det tal han höll vid nedläggandet af sitt rektorat och hvarom jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
