Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
135
licentiaten.1 — En examen som konstitutionerna ej omtala, men
som var äldre än alla konstitutioner, var den som skulle afläggas
af alla hvilka sökte befordran i kyrkans tjänst. Den affordrades
ej blott när någon skulle invigas till prästämbetet, utan äfven när
någon, låt vara redan präst, ville söka pastorat. Och teologiska
fakulteten höll så strängt på rätten att pröfva blifvande pastorers insikt,
att äfven de som tagit den filosofiska graden ej fingo prästvigas,
utan att först hafva undergått examen i den teologiska fakulteten.2
Filosofie kandidatexamen kan betraktas som tidens egentliga
universitetsexamen. Konstitutionerna innehöllo också om den mera
utförliga föreskrifter än om de andra examina. Den gamla
bestämmelsen, att man icke fick aflägga densamma förrän efter sex års
studier vid universitetet, var upphäfd, i öfrigt voro ej stora
förändringar gjorda. En nyhet var nu att någonting utsädes i fråga
om kompetensvillkoren, i det att det hette, att ingen fick aflägga
graden, som ej vore förfaren i studiet af de grekiska ocli latinska
språken, i synnerhet det senare, och välbekant med författarne i
allmän historia, såsom Sulpitius Severus, Justinus, Eutropius och
Florus samt med kronologien ocli geografien för dessa tidehvarf,
liksom äfven hemmastadd i hvarje särskildt af fakultetens läroämnen
och på ett framstående sätt förtrogen med de studier, som
sammanhängde med lians blifvande lefnadsbana.3 Examen sönderföll i två
delar, en privat, motsvarande hvad vi kalla filosofie kandidatexamen,
och en offentlig, bestående i gradualdisputationen och två
föreläsningar öfver själfvaldt äuine. Disputationen exercitii gratia omtalas
ej i lagen, ehuru den reguliärt föregick den privata examen. Om
denna senare var stadgadt, att ingen finge aflägga den, förrän tre
professorer gått i borgen för hans skicklighet och framsteg; därpå
skulle dekanus med två kolleger, af hvilka den ene alltid skulle vara
eloquentie professorn, pröfva honom i latinet genom att låta honom
författa ett latinskt scriptum, hvilket sedan underställdes bela
fakulteten; underkändes detta släpptes han ej fram till examen. Till
denna samlades alla fakultetens professorer på offentligt rum och
1 Aftryckt lios H. Tottie 1, s. 195 ff. Fordringarna för teol. kandidaten
voro angifna i konstitut. kap. 17: G, mom. 2.
2 Teol. fak. prot, 21 juli 1687.
3 Jag har fritt, men som jag hoppas rätt, återgifvit lagens något
dunkla uttryck: »Speciatim ad gradum philosophicum nemo admittatur,
nisi in linguarum grrecæ et latinæ, quam maxime vero hujus studio et
historia1 universalis scriptoribus, Sulpitio Severo, Justino. Eutropio et FI oro
iisque cognata temporum et locorum doctrina, ut et in singulis disciplinis
philosophicis fuerit versatus, egregie autem in iis disciplinis, quæ ad
insti-tutum vitrc illius spectant.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
