Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
graden inom riket ej heller skulle njuta dess privilegier, har lika
litet på dem som på öfriga professorer som graduerat utrikes blifvit
tillämpadt, ty de hafva utan invändning tillåtits att presidera för
disputationer. — Kostnaden för en teologie doktorspromotion har
nog ej varit så liten. Enligt lagen skulle licentiaten erlägga till
fakulteten 90 mark (221/s dal. smt) och till promotor sin andel i
60 rdr, och härtill kom kostnaden för det efterföljande gästabudet.
Visserligen sökte lagen förekomma onödig utgift genom att
före-skrifva, att dekanus skulle tillse, att sammanlagda kostnaden för
promotion och gästabud ej öfversteg 150 rdr för hvar, eller om
han var ensam 225 rdr.1 Men redan det förra var en betydlig
summa, och det är icke så säkert att det aflopp för detta pris, då
promovendi vanligen voro så få, men gästerna säkerligen många;
erfarenheten från ett århundrade senare talar ock häremot.2 Det
var därför säkerligen en stor lättnad när Karl XI bekostade
middagarna 1675 och 1693.
Om bildningsgraden hos tidens universitetsungdom och om
sättet för studiernas bedrifvande är svårt, ja nästan omöjligt att
afgifva ett omdöme, då källorna i detta afseende iakttaga nästan
fullkomlig tystnad. Här som ofta får man bedöma växten efter den
skörd som den slutligen lämnade, och då denna, att döma af de män
som utgingo från universitetet för att tjäna stat, kyrka och skola, varit
ganska tillfredsställande, kan man af frukten sluta till trädets art
och antaga, att studierna i det hela skötts ordentligt och fört de
unga fram till det afsedda målet. Svagheter hafva visserligen icke
saknats. Framgången af universitetsarbetet berodde till ej ringa
grad på arten hos de lärjungar som det mottog, och för dessa var
åter skolan i sin ordning ansvarig, hvarvid jag dock frånser de
adliga familjernas barn, hvilka nästan uteslutande åtnjöto enskild
undervisning i hemmen. Men öfver skolorna beklagade sig
universitetet mer än en gång särskildt under tidehvarfvets äldre skiften.
Klagomålen gällde i synnerhet, att skolorna dimitterade i förtid eller
sände rent af svaga och olämpliga subjekter; detta missförhållande
var dock ej något för oss egendomligt, i Tyskland hördes ständigt
samma klagomål/’ Upsala skola hade särskildt ett dåligt namn:
helt naturligt var frestelsen att i förtid skaffa fram lärjungar till
universitetet där större än på annat håll, kanske äfven möjligheten
1 1 Tyskland gick kostnaden i genomsnitt till 100 thaler för promotion
och 100 till promotor (Tlioluek, 1. 1. s. 298).
2 1772 bjüdo doktorerna (39 stycken) 100 personer på middag;
promo-tionskostnaden steg för hvar till 7015 dlr (säkerligen kppt). (E. M. Fauts
dagbok, X. 241: c. Ups. Bibi.).
* Tholuck anf. st. 1. 1. s. 192.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
