Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
genhet för allt vetenskapligt studium som ej var teologiskt. Den
som först trädde i opposition mot den häfdvunna ordningen var den
eldige reformlystne O. Rudbeck. Redan som e. o. professor uttalade
hau år 1659 utan tvekan hvad han härom tänkte i bref till kanslerns
broder, den unge öfversten Pontus de la Gardie, som då låg med
Karl X utanför Köpenhamns vallar.1 Det skulle mente ban vara lika
svårt att vid universitetet kunna draga upp en skicklig teolog, jurist,
läkare, fysiker, lingvist, matematiker, arkitekt eller ingeniör, soiu’att
få pomeransträn att växa ofvan Långheden, så länge studierna voro
anordnade på ett så dåligt och odugligt sätt. Han syftade tydligen
på teologiens oberättigade öfvertag, som omöjliggjorde förhoppningen
att vända ungdomens håg och arbete åt andra håll, efter man
hvarken hade stipendier att egga dem med eller framtida utsikter att
bjuda som lockelse. Väl vorden professor och rektor uppställde han
två år senare som sitt program att arbeta på, att hvarje studium
skulle drifvas för sin egen skull men ock äga rätt att vänta sin
belöning, ty, som ban ej illa uttryckte det: "eljest häfvas kronans
penningar som kostas på akademien i en brunn, och om än alla
professorer läste natt och dag, så blifva dock inga goda disciplar, ty de
lägga sig intet på något visst, emedan de se sig ingen promotion,
vore så bättre ingen akademie vore".2 Enligt hans uppfattning hade
man föga nytta för fackstudierna af det sätt hvarpå stipendierna
bortgåfvos, ity att innehafvarne väl angåfvo sig för vissa studier då
de sökte desamma, men vid stipendietidens slut befunnos de ej tänka
på annat än att bli präster. Han ville därför att studenterna skulle
för att få stipendium förbinda sig att drifva ett visst studium och
därmed fortfara under stipendieåren samt att detta skulle kontrolleras
vid dessas slut.
Om en dylik anordning med stipendierna stod under Rudbecks
rektorat en synnerligen het debatt mellan honom och hans
motståndare.3 I djupet gällde den, som man snart upptäcker, kompetensen
för läraretjänsterna vid skolorna, i afseende på hvilka Rudbeck ville,
att fackstudier skulle anbefalla till viss plats, och ej som nu flertalet
af lärarna mest hafva läst teologi och föga i andra stycken, ehuru
de ändå befordrades först till världsliga och så till teologiska
lektorat. Han hade yrkat att man skulle bestämma, till hvilken
perfektion en stipendiat borde ha hunnit vid stipendietidens slut. Mot-
1 Afd. 1 s. 40.
3 Bref af O. R. s. 4.
- Kons. prot. 15 okt. 1662. Namnen å Rudbecks motståndare
anföras ej; det ser nästan lit, som om han icke haft några anhängare för sin
åsikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
