Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
tid ocli sina förhållanden, fålla en hård dom öfver sina fäders
gärning. Denna brist på historisk skolning kan vara ursäktlig till en
viss grad, beklaglig förblifver den i alla fall, och bristen på pietet
för fädernas minnen sätter alltid en fläck på det yngre släktet. Utan
kännedom om utvecklingens förutsättningar och gång blir
åldrig-bilden af det förflutna klar och sann, och domen öfver dess gärning
en vrång dom. Dömer man från vår tids ståndpunkt kan ofta våra
fäders vetenskapliga arbete synas ringa och betydelselöst, försätter
man sig åter på deras tid och tager i betraktande de förutsättningar,
under hvilka de arbetade och de svårigheter med hvilka de liade
att kämpa, saiut, som den enklaste rättvisa fordrar, jämför dem med
deras samtid, torde man finna, att deras arbete icke varit så
obetydligt och att det burit rika frukter i en god undervisning. Med
den enorma utveckling på bredden och på djupet som vetenskapen
tagit i våra dagar, är det mycket svårt för en ytlig betraktare att
i första hastigheten erinra sig och förstå, huru olika den tidens
vetenskap i många fall var med hvad vi nu förstå under detta namn.
Vetenskapernas omfång var den tiden en obetydlighet mot nu och
deras inbördes afgränsning helt svag. Däraf förklaras att en person
kunde syssla på så många olika fält och ändå förblifva en
vetenskapsman, däraf förklaras, att denna då så vanliga öfvergång af en
lärare från ett läroämne till ett annat icke stötte någon eller förde
till några större olägenheter. De mera framstående
personligheternas studier kommo därigenom att få en polyhistorisk prägel, som
förefaller vår tid nästan onaturlig. Men faktum föreligger och har
sin förklaring däri, att fackstudiet ännu ej satt sin starka prägel på
vetenskapen.
Äfven vid vårt universitet saknades ej vid denna tid män af
synnerligen mångsidig bildning. Ingen är väl som ej känner
mång-frestaren Olof Rudbeck d. ä:s namn. Medicinen skulle vara hans
lifsuppgift och med denna följde denna tid själftållet äfven
naturhistorien, i bägge skulle hans verksamhet blifvit af banbrytande
betydelse, om ban enbart ägnat sig åt denna kallelse, men han var
ju äfven tekniker af hög rang, och gaf dessutom allt mer af sin
arbetskraft åt Atlantikans historiska bländverk. Allt mänskligt
vetande intresserade honom, vårt språk och våra lagar, ej mindre än
våra forminnen och Sveriges natur, till och med den filosofiska
spekulationen var honom ej främmande. Den gamle Loccenius var ju
rättslärd, historiker, geograf, antikvarie och ej heller främmande för
det klassiska studiet. Mågen Johannes Schefferus var i första
rummet en finbildad filolog af hög rang, ty ban hade blicken öppen
äfven för filologiens arkeologiska sida, men därjämte liar han för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
