Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
handling "De judieiis romanorum" skulle få ventileras i filosofiska
fakulteten.1 Synpunkten hade här som så ofta sker förändrats i
samband med växling i ämbetsställningen.
Medicinska fakulteten har däremot ej ställt till mycket trassel.
1664 begärde den inhibition på filosofen P. Ljunghs afhandling "De
opibus", emedan ban tillåtit sig räkna medicinen bland artes
illibe-rales, men sedan ban försäkrat att ban icke menat något illa och
omskrifvit stället, var tvisten därmed slut. Ej utan skäl kunde
fakulteten år 1706, då västgöten Laurentius Kyllenius anmält i
konsistoriet, att han ville under presidium af LTpmarck disputera "De
formicis" anmärka, att ämnet dock hörde under henne. Filosofiska
fakulteten kom då med den komiska undanflykten, att "modus
trac-tandi kan vara diversus, ty om auctor handlar de republica
formi-caruiu, så är det en annan consideration." Häröfver kastade dock
Upmarcks meddelande, att äfven andra saker däri behandlades,
såsom de generatione formicarum, ett något eget ljus; Upmarck sade
ock öppet, att han icke vore synnerligen mån om att presidera för
afhandlingen. Gåtans lösning är väl att söka i läkaren Lars Ro bergs
förklaring, att han gifvit författaren hjälp i materien; däraf kan man
sluta, att Robergs kollega O. Rudbeck d. y., hvars namn ej
förekommer i protokollet, varit den som rest invändningen mot att en
filosof presiderade.2 Ämnets behandling är trots filosofiska
fakultetens påstående alltigenom naturhistorisk, undantagandes att
författaren på de två sista sidorna anmärker hvad människan har att lära
af myrorna. — Jag behöfver ej tillägga att, då O. Rudbeck d. ä.
slog ned på afhandlingar som voro honom misshagliga, var det
ingalunda för att de gjort intrång på det naturhistoriska området, utan
därföre att de icke respekterat de historiska dogmer som Atlantikan
förkunnade. Vi ha ofvan sett att så var fallet med hans
förgrymmade angrepp på Wichaei och Hesselii disputationer åren 1689 och
1698.3 Han gick nu i sin ifver så långt, att ban af alla
krafter afstyrkte tryckningen af Messenii Scondia Illustrata, emedan
dennas uppgifter stodo i strid med de nya läror som han själf
förkunnade.1
Obeskrifligt löjliga voro stundom de anledningar som föranledde
professorer eller fakulteter att komma med sin censur. Poeseos
professor J. Columbus ondgjorde sig 1682 öfver, att värmlänningen
G. Carlholm i en för öfrigt alldeles utmärkt disputation "Deasylis"
1 Kons. prot. 5 maj 1722.
2 Kons. prot. 30 april 1706.
3 Afd. 1 s. 321 ff.
1 Bref af O. K. inledn. s. 270.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
