Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
209
doxiens bålde förkämpe. Jag liar nyss påpekat, huru ban lät E.
Aurivillius som e. o. professor år 1682 veta, att det icke gick an
att oförsiktigt yttra sig i så höga saker; och hans uppträdande
1691 för att nedslå hvarje tvifvel om konungadömets gudomliga
ursprung och oinskränkta välde är i föregående afdelning i korthet
tecknadt.1
Sådana äro skuggsidorna i Lundii person och verksamhet, och
man frågar sig ovillkorligen, hvar man har att söka, att en sådan
man kunnat på sin tid åtnjuta så stort anseende. Förklaringen
torde ligga däri, att när han rörde sig på andra områden än dem,
där ban själf dragit bindeln öfver sina ögon, har ban varit en
praktisk och verksam man samt en god jurist. Som lärare åtminstone
har lian ådagalagt en berömvärd uthållighet; i fyratio år
upprätthöll lian utan afbrott sina professorsföreläsningar, och om hans
intresse för sin lärareuppgift vittnar, att ban dessutom kunde hålla
ända till fem à sex kollegier om dagen. Och till hans fördel talar
onekligen den rad af afhandlingar som ventilerats under hans
presidium. Visserligen är det sannt, att när dessa någon gång beröra
det rättshistoriska området, återspegla de på ett betänkligt sätt
Lundii egna fantastiska teorier (jag har ofvan erinrat om Welts
afhandling 1687), men de kunna i öfrigt ändå vara förträffliga,
såsom fallet är med J. Herlins disputation 1703 "De justitia et jure
Sveonum", som man icke får bedöma enbart efter exemplen af dess
lofsjungande af Lundii Zauiolxis och Rudbecks Atlantika. Och
dylika fall äro undantagsfall, i regeln äro de förträffliga
afhandlingar som mest behandla den positiva svenska rätten; en af dem
som rör sig på ett mera ovanligt område kan rent af kallas lysande,
nämligen Olai Benzelii disputation år 1699 "De Sveonum cum
genti-bus europaeis secundum leges et pacta commerciis".
Ej mindre tala till hans förmån de offentliga uppdrag som
gifvits honom. Ar 1683 den 31 mars fick ban i uppdrag af Karl XI
att öfverse och rätta de öfversättningar af lands- och stadslagen
som Loccenius verkställt; det är visserligen sannt att uppdraget
gifvits på Lundii egen begäran, men den skarpsynte Erik
Lind-schöld skulle viil icke utverkat detsamma, om ban icke hyst
förtroende till Lundii förmåga; om detta uppdrag utförts är dock
ovisst.2 Mera betyder att, omedelbart efter att den nya stora
lagkommissionen nedsatts den 9 dec. 1686 med Lindschöld som
ordförande, afgick den 12 jan. 1687 kungligt bref till Lundius att med-
1 Afd. 1 s. 288 ff.
2 Enligt Schlyters företal t. Christofers landslag s. 99—100.
Ups. Unio. Hist. II, 2.
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
