Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
rius, och han behöll den till sin död 1692, så att Olof Rudbeck d. y.,
som redan 1687 blef adjunkt, hade blott titeln. Efter Drossanders
död 1696, då Rudbeck d. y. skötte bägge professurerna intill
Robergs utnämning, gjorde sig afsaknaden af en adjunkt kännbar, och
man anmärkte därpå i konsistoriet; Rudbeck föreslog själf att hos
kanslern anmäla doktor Olaus Vingius till platsen.1 Däraf blef
dock ingenting, och när frågan åter upptogs i konsistoriet den 12
april 1700, invände Roberg att det torde bli svårt att få en kapabel
man till platsen;- ban borde dock varit angelägen om hjälpen,
eftersom han för ögonblicket stod ensam i fakulteten, sedan den yngre
Rudbeck den 13 okt. 1699 af K. Maj:t fått ett års tjänstledighet
för att hjälpa sin gamle fader med Campi Elysii. Under pesttiden
1710, då Roberg ånyo stod ensam, i clet Rudbeck drog sig undan
allt deltagande i läkarevården, gjordes ånyo yrkande på platsens
tillsättning, men äfven då var Roberg emot; lians skäl var, att ingen
kunde lefva på lönen och att adjunkten därutöfver blott hade tretton
medicine studiosi att förtjäna något på, då kollegier med den öfriga
ungdomen voro honom förbjudna.3 Året därpå anmälde sig
emellertid Petrus Martin till platsen, och Rudbeck lade sig starkt ut
för honom, kanske ej minst därför att Martin var hans svärson,
men Roberg visste att i öfver åtta månader förhala saken så, att
konsistoriet först den 17 febr. 1712 kunde företaga frågan.
Rudbeck ordade då om behofvet af att hafva en vikarie till hands
äfvensom af en successor till ledigblifvande professorsplats, erfarenbeten
från pesttiden hade visat att läkare här behöfdes, det vore ock godt
att hafva någon som kunde undervisa ungdomen i elementerna,
hvarmed en professor icke kunde alltid syssla; på samma gång gjorde
han clet utfall mot. Robergs intresse för kirurgien som jag ofvan
anfört. Roberg å sin sida fann ej platsen behöflig, då fakulteten
icke hade flera lärjungar än sina stipendiater, och tyckte att
penningarna för öfrigt behöfdes bättre till nosocomium; något beslut
blef ej fattadt. Men en månad senare den 15 mars infann sig
pro-kanslern ärkebiskop Spegel själf i konsistoriet och tog upp saken,
hvarvid alla utom Roberg röstade för platsens tillsättande; det blef
dock icke Martin soui fick den, utan provinsialläkaren i Västman-
1 Kons. prot. 19 dec. 1696, 13 och 28 jan. 1697.
’-’ Hwasser (Saml. skrifter, 2, s. 81) har förlagt till 1710, hvad som just
hör (ill kons. prot. för 12 april 1700. Hans uppgift om ett fak:s bref 1710
t. Kons:t, är troligen ett misstag, ty hvad ban inlägger i brefvet är
just-livad Svedberg yttrade i Kons:t sagda 12 april 1700.
3 Kons. prot. 19 okt. 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
